Göteborgsposten – 8 april 1872, sida 1

— Då, sade mr Pantweazle smålcende, fruktar jag att jag skulle bli nödsakad tvinga er. — Jag vill ej bli plågad på detta sätt, sade mrs Bradsiock. Jag säger genast att jag vägrar besvara era frågor. — Nå väl, sade mr Pentwsazle, i sådant fall får jag säga er att ju förr ni tager ett ömt afsked af södra grindvaktarestugan och allt hvad deri är, desto bättre är det. — Hvad vill ni göra frågade bon. — Hvad jag vill göra? — hvad jag vill göra? 7 vill gå direkte härifrån till Polwarth House och underrätta ej blott squiren utan den unga damen — jag menar miss Ellen Wynne — att den qvinna som hon gynnar är enkan till en förbrytare som var dömd att deporteras, och som endast undgick denna dom derigenom att hin blet dödad vid ett mordförsök mot on fredlig och obeväpnad man! Qvinnan hade fallit tillbaka i den stol mr Pentwouzla lemnat och satt der blek som döden. — Det är hvad jag vill göra och skall göra, fortfor han. Jag vill veta hvarifrån dessa penningar kommit dessa pennirgar som ni nu eger? — Vill veta hvarifrån de kommit? upprepade mra Bradstock. — Jag vet det — jag kan bevisa det inför domstolen osh skall göra det; men jag vill höra det från edra egna läppar! Säg mig det eller gör er beredd på följderna af er tystnad: Mrs Bradstock som fortfarande var dödligt blek satt tyst under några minuter. Derefter yttrade hon i låg ton: — Jag har alls ingen ing att säga er; ni får göra med mig som ni vill. — Godt! fade mr Pentweazle i det han fattide sin hatt. Då kan ni räkna 14 att snart få lemna cdet:a etällo och finna ert näeti qvarter i Bodminfangels et!