Göteborgsposten – 5 april 1872, sida 2

konfessionel karakter, och af detta skäl har en viss opposition upprest sig emot testen. Karakteristiskt är också, att ultramontanismens organer genast i början råkade i harnesk vch ifrade mot festen. De tramhöllo med högan röst och icke utan öfverdrifter de grymheter, som föröfvats under frihetskriget mot katolikerna, och klagade öfver ofördragsamhet samt den religiösa tvedrägtens förnyande; de glömde eller ville glömma, att det just var den religiösa ofördragsamheten och deras ännu idag fortvarande anspråk på den katolska kyrkans allenavälde, som framkallade upproret och deras lands oberoende; de glömde, att Holland i följd af kriget och segren var det första och för lång tid det enda land, der den religiösa fördragsamhetens id blef en verklighet. Man har besvarat dem med frågan, om de verkligen kunde önska, att det spanska väldet segrat och bibehållit landet. Till denna fråga ha de tegat. Emellertid visar ett telegram för i dag, att den svarta Internationale, jesuiternas skara, utöfvat ett visst inflytande på sinnena. I flere af de holländska städerna ba neml. oordningar förekommit och folkmassor ha utbragt lefverop för påfven etc. Trupper ha måst inskrida, och en mängd menniskor har sårats. Påtvens svarta här ger således öfverallt lisstecken ifrån sig.