Göteborgsposten – 5 april 1872, sida 1

Utan egare ). Af Edmund Fates, förf. till Moderna Vagabonder m. fl. — — Jo gunås! hvad menar ni? Stå ej der som en spbinx utkastad i smutsen, utan omtala alltssmmans genast. — Jo, jag såg henne och innan jag hade tid att tala till henne — det vill säga så fort jag hunnit begära vatten och hon kom med det, kände hon igen mig för att vara Joseph Grogram, hennes mans vän, kal:ade mig skurk och allehanda fula benämningar och svor på att om jag någonsin komme för hennes ögon mera, skulle hon angiiva mig för polisen såsom en förrymd deporterad, och jag skulle bli kastod i fängelse. — Sade hon det, sade mr Pentweazle, i just de ordalegen? — Ackurat samma ord som hon nyttjade — förrymd deporterad, sade hon, och jag skall öfverlemna er åt Jolisen. — Ah! sade mr Pentweazle lugnt — jaså! Nå nu kan ni gå och lägga er, eller pimpla i er öl eller hugga ner ett träd eller göra något annat för hvilket ni synbarligen blifvit framfödd till verlden! — Kanske också att jag blifvit framfödd till verlden för att knäcka in skallen på den som jemnt och ständigt gör spe och hån af mig! sade Grogram med mörk min. — Ja, hvem vet? sade mr Pentweazle; men det är knappt värdt att taga den frågan i betraktande, ty jag fruktar alldeles icke att ni skall knäcka hufvudet på mig, min gode vän! Allt hvad jag ville meddela er var att ni sannolikt ej skall bli till vidare nytta i denna affär, utan ) Forts. fr. N:o 76.