Göteborgsposten – 5 april 1872, sida 1

skakade honom i axeln, och då han med ett missnöjdt grymtande ljud vända sig om såg han mr Pentweazle vid sin sida. Den lille mannen var redan resklädd. I det han betraktade sin nyss ur sömnen uppväckte underordnade yttrade han: — Om vi ännu har hvad ni kallar ert förstånd tillräckligt i ordning för att begripa hvad jag säger till er — gäspa ej så der förfärligt utan hör på — nå begriper ni mig? Grogram nickade jakande. — Nå väl, jag vill då underrätta er om att jag reser med första tåget till Gwynruthin. Jag skall besöka denna qvinna, tala med henne på mitt sätt och grunda beslutet rörande mina blifvande operationer på hvad jag ser och hör. Jag lemnar er efter mig. Allt hvad ni har att göra är att hålla munnen sluten men ögon och öron öppna. Om ni får se eller höra något som ni tycker i ringaste mån röra vår affär — såsom att personer hastigt fått godt om penningar, lefvat öfver sina tiligångar eller dylikt — så försök lägga på minnet hvad det är och anteckna i alla händelser personernas namn och boningsort. Men framför allt säg ingenting till någon. Om ni gör ringaste antydan på det ämne som för er bör vara det intressantaste på jorden, så komprometterar ni oss. Ni visar emellanåt starka anlag för att hålla er tyst — försök att uppodla dem nu. Derefter vände sig den lille mannen om med en nickning och lemnade rummet. Han reste med det vanliga tåget, men bokhållaren fann honom ej alldeles så angenäm till reskamrat som föregående dagen. Hon begagnade sig ej af den unge mannens anbud att bli utsläppt vid den gångstig som ledde öfver fältet, utan steg ur vid stationen och gick sedan lugnt neråt banan och bort mot Polwarth House. (Forts).