Göteborgsposten – 4 april 1872, sida 1

Lonyay, har i deputerade kammaren förklarat venstern krig på lif och död, i det han i de starkaste ordalag ogillade dess beteende, medan han i motsats härtill prisade majoritetens hållning. IIan sade, att regeringen fasthöll vid den nya vallagen och den semåriga valperioden, och förklarade det för en nödvändighet, att riksdagen genom ändringar i arbetsordningon betryggades mot återupprepande af af de scener, för hvilka den på senaste tiden varit skådeplats. Oppositionen har dock tillsvidare genomfört sitt krig. I ett bref från Pesth till Allg. Zeit. läses om ställningen i Ungern bl. a. detta: Sällan har en regering på så kort tid begått så många misstag och förstört en så fördelaktig ställning som kabinettet Lonyay. Utan att tala om små felsteg, söker det genomdrifva vallagen på ett sätt, som utmanar venstern till en kamp på lif och död med ministeren. Antagandet af detta förslag och upprättandet af femårsparlament skulle ej allenast vara en seger öfver venstern, utan skulle alldeles tillintetgöra den som politiskt parti, det är derför helt naturligt, att den skall begagna hela sin kraft för att motsätta sig dessa åtgärder. Oroad öfver oppositionens taktik, har regeringen inlåtit sig i underhandlingar med sina motståndare, men dess ledning af dessa underhandlingar har varit så vacklande, att hon nu tillochmed förlorar sina anhängares förtroende. . Följden af Lonyay-regimen är den, att båda partierna i dep.-kammaren äro mera oförsonliga än någonsin, att venstern förenat sig med de revolutionära, att alla förhoppningar om ett mellanparti försvunnit och att Kossuth återigen kommit på modet. Honskref häromdagen, att konungen är den förste och Kossuth den största ungraren, så att det kan vara tvifvel underkastadt, huruvida agitatorn icke anser sin tid slutligen vara kommen och om hon icke skall fullständiga förvirringen genom att sjelf uppträda i Ungern. Czecherna och den yttersta venstern äro nu allierade, och de konservativas organer i Böhmen innehålla entusiastiska loford öfver Kossuth. Deakpartiet är det starkaste i Norra Ungerns slavoniska komitater, och det borde vara på sin vakt mot den czechiska propagandan, hvilken kan begagna tillfället att hämnas på Deakisterna, derför att de i Wien under sistl. September understödt det tyska författningspartiet mot grefve Hohenwart. Det är icke heller förvånande, att kabinettet Lonyay misslyckats. Några af ministrarne äro alldeles odugliga, under det att Lonyay befinner sig i ständig tvist med andra. Toth, inrikesministern, är för venstern detsamma som en röd schal för en tjur. Lonyay sjelf har för litet inflytande för att kunna lyckligt mäta sig med oppositionsledarne Tisza och Ghicay. Deakspartiet har nyligen blifvit så organiseradt, att det knappast kan kallas ett parlamentariskt parti alls. Dess medlemmar beherrskas alla af Deakklubben, inom hvilken återigen några medlemmar afgöra öfver allting och deras beslut godtyckligt påtvingas hela partiet. Klubben är ofta mycket litet besökt; ledarne endast äro alltid närvarande för att hopsmida partidisciplinens band, hvilket visserligen är mycket nödvändigt, men icke till sådan grad, att det upphäfver allt individuelt oberoende och ändrar ett parlamentariskt parti till ett slags faktion. Kejsar Wilhelm af Tyskland uppgifves återigen vara mycket sjuk. Hotande symptoner skola visa sig, och han säges lida af vatten i bröstet. Från Frankrike meddelas, att finansnotabiliteterna i Paris tnder senare dagarne haft sammankomster med Thiers, hvilka ledt ull det beslut, att man ämnar upp ta det tillämnade statslånet or tre mi ler ända till nästa höst. Deremot skall med det enaraste ett nytt lån för staden Paris utbjudas. Regeringen har svarat den pariserkomit, som ville återuppföra Vendömekolonnen, att förslaget icke kan f. n. tagas under öfvervägande. Hånon, under kejsardömet en af de Åfomi lagstiftande församlingens opposition ifrån 1857 till 1863, har aflidit som maire i Lynn. Benans nya bok Antichrist, utgörande fjerde delen af förf:s stora verk Örigines du Christianisme, utkommer i dessa dagar. Den franska pressen sysselsätter sig med ryska regeringens beslut att åter göra Sebastopol till en stark sästning, i anledning hvaraf de engelska tidningarne börjat föra ett allarmerande språk. Med fullt skäl ser den franska pressen häri en helt naturlig följd af Englands undfallenhet för Ryssland i afseende på upphäfvandet af pariserfördraget rörande Svarta Hafvets neutralisering. Journal des Dåbats säger: Sedan Storbritannien år 1871 lemnat sitt bitall till en revision af pariserfördraget, måste det förutse dessa konseqvenser och har denna gång ingen rätt att klaga öfver Rysslands befästningar vid Svarta Hafvet. Ett annat blad Courrier de France skrifver: Det rör icke oss. Då hr Thiers reste igenom Europa och anhöll att makterna skulle träda emellan Frankrike och Preussen, visade Ryesland för osa en lifligare och verksammare sympati än England. Detta är tillräckligt för att låta oss tro, alt vi icke äro förpligtade att följa vår forna politik i afseende på Orienten. Om vi måste inblanda oss, så skulle det ske för att uppmuntra Ryssland i dess fordringar. Frankfurterfördraget söndersliter pariserlördraget. Tidn. Epoca i Spanien skrifver: Gentemot de cirkulerande ryktena om konungaparets afresa från Madrid citerar man för oss följande yttrande af konungen Amadeo: Jag skall endast såsom balsamerad lemna Spanien. I Madrid har bildats en ny revolutionär förening, kallad Avantgardet. Från Rom skrifves, att de i Minchen n. samlade förvaltningsråden för de tyska ernbanorna diskutera, på rikskanslerens utDDD De