Göteborgsposten – 2 april 1872, sida 1

Utan egare ). Af Edmund Pates, förf. till Moderna Vagabonderm. fl. —— — Från vår telegrafstolpe, förmodor jag. Men huru har hon kommit åt dem, svara ni mig på det? Såsom jag sagt förut, hon kan ej ha tagit dem sjelf. — För himlens skull, kom ej med de gamla dumheterna igen! Nej, naturligtvis kan hon ej ha fört bort skatten sjelf; men hon torde ha en medbrottsling. — Nå hvem kan det vara? — För att ha ett par öron så stora som en markattas, hör ni då sannerligen ej mycket! Hörde ni ej att de talade om en man vid namn Wakefield som de trodde vara betagen i henne, som är trädgårdsmästare och följaktligen förstår konsten att gräfva och som har sina redskap i en byggnad alldeles invid grindvaktarestugan? Är ej hela historien en fullkomlig kedja af händelser, hvilka såsom länkar följa på och äro inpassade i hvarandra? George Bradstock omtalar för mrs Bradstock hvar penningarne äro dolda. George Bradstock blir dödad. Mrs Bradstock kommer och bosätter sig här nere just i ändamål att vara i den omedelbara närheten. En ung man passande för hennes ändamål egnar henne sin hyllving. Hon meddelar honom hemligheten, säger honom hvar penningarne ligga gömda. Han går — tager sig sannolikt ledighet under ett par dagar — gräfver upp och bortför skatten, och vid uppgräfvandet efdryter han sin spade och skaftet blir af en händelse liggande i hålet. Detta tyckes mig vara hela historien, lika klar som middagseolen.