Ar. 1 Volal Ins, I all fall icke velat erkänna, at genom det osäkerhetstillstånd hvari hela den absolut behöfliga ingeniörkåren och tjenstepersonalen vid statens jernvägar blifvit försatt, genom den ytterst knappa aflöning som beviljats och som icke motsvarat skickligheten och det stora ansvaret, måste inträffa hvad nu allt mera är förhållandet, att staten förlorar den ene skicklige jernvägstjenstemannen efter den andre, under det allt flera krafter till följd af den ökade trafiken erfordras. Den för sin stora skicklighet allmänt erkände trafik-öfverdirektören frib. C. U. Sparre lemnar d. 1 Maj sin plats i statens tjenst och mottager styresmansbefattningen vid Höganäs stenkolsverk, der hans lön blir mer än Y, högre än den han hittills åtnjutit af staten. Flera andra jernvägsbyggare erhålla dubbelt högre aflöning hos enskilda bolag mot hvad de uppdurit af staten, och verkställande direktören vid Stora bergslagsbanan erhåller i lön 20,000 rdr; hvilket anskri skulle icke uppstämmas om en sådan lön ifrågasattes till någon jernvägsfunktionär i statens tjenst! Om staten skall ega någon utsigt att få behålla den erforderliga trafikpersonalen finnes ingen annan utväg än att söka betrygga deras framtid, och det är derföre som K. M:t nyligen till riksdagen aflåtit proposition om statsbidrag till pensionering af tjenstepersonalen vid statens jernvägsetrafik och till enkeoch pupillkassa for nämnde personals efterlemnade enkor och barn. Detta förslag är så billigt, pensionsbeloppen så små och statens uppoffring — grundad på tant omesystemet — så lindrig, att det borde bifallas; men jag betviflar att så kommer att ske, åtminstone icke icke i Andra kammaren, hvars majoritet genom ett afslag skall bevisa sin sparsamhetsifver — men också sin brist på förutseende. En dogm har plötsligt fallit, och fallit ganska ömkligt. I flera år och vid både lämpliga och olämpliga tilltällen har såsom obestridligt framhållits att en ibland hufvudorsakerna till våra höga debetssedlar här i hufvudstaden är den enorma kostnad som den sått vidkännas för sammanbindningsbanan, till hvars utförande dock kommunen icke lemnat något bidrag. Det hade således bort heta: kostnader föranledda af sammanbindningsbanan. De stanna icke vid en million, sade en eakkunnig man. Nej, icke vid två millioner-, sade en än mera sakkunnig man, och så blef man ense om tro millioner rdr och kanske lite till för att ej misstaga sig. I den tron lefde vi, och i den tron harmades vi, hvilket var en tröst när vi sågo på våra debetssedlar. Men så yrkade major Edelsvärd hos stadsfullmäktige att en fullständig kostnadsräkning skulle uppgöras. Drätselnämnden gjorde sitt bästa: den räknade och funderade, och började betara att den icke kunde räkna rätt, att beräkningagrunderna voro rasande, att något, att mycket kanske bortglömts; och så räknades och funderades ånyo. Ändtligen enades drätselnämnden om två summor att välja på, byggda på olika grunder. Den högre slutade på 785,600 rdr, den lägre på 683,500 rdr, så att dogmen om de tre millionerna objelpligt tallit. Men hvilkendera summan man än våljer, så visar sig att i den upptagits för effektens skull åtskilliga och ganska betydliga poster af den besynnerligaste beskaffenhet, t. ex. värdet å mark som staden egde, men som den aldrig köpt, och af sådan beskaffenhet, att den före stambanebyggnaden hade för sitt sumpiga löge nästan intet, men i kalkylerna upptogs till bögt värde; vidare värdet å gatudelar som till jernvägen blifvit afträdda, och för arbeten som i alla fall skolat verkställas, men som nu blifvit utförda för billigare pris i sammanhang med ban-arbetet. Deremot afräknades icks värdet å den nya, utfyllda mark af god beskaffenhet samt till betydligt omfång, som staden erhållit, När dessa kostnadsberäkningar hos stadsfullmäktige föredrogos, så företog sig major Edelsvärd att anställa en detaljerad vidräkning, och deraf framgick ojäfaktigt att den kontanta kostnaden är ganska betydligt lägre än hvad drätselnämndens beräkningar utvisa, ja, major Edelsvärd uppgjorde en beräkning at hvilken framgick, att om de fördelar som staden ätnjutit genom sammanbindningsbanan i penningar uppskattades, så bade en vinst at minst 319,000 rdr kommit staden till godo utöfver dess kostnader. — En af våra etthundrade män gjorde sig till målsman — och vi äro honom tack skyldiga — för allas vår öfverraskning; men det kan nu ej hjelpas, vi ha förlorat förtroendet för en dogm; jag befarar dock att vi ej skola 8e sammanbindningsbanan med blidare ögon härefter, och kanske med ett visst vemod tänka på en hop tallfärdiga bus, som lifvit nedrisna, på vidriga sumphälor, som förvandlate till fast mark och på åtskilligt gammalt och ruttet som gjort Klaratrakten så — vittoresk förr och ända tills för ett par år sedan i sin mån bidragit till en ökad förbruking af kinasalt och andra osmakliga medikanenter. Att någon riksdagsman samlar och utgifs— mm mA 1 3CFU MLB dre. C—0 AA HM — — — — — —