Göteborgsposten – 30 mars 1872, sida 2

Frän Utlandet. Times korresp. i Paris lemnar några meddelanden om den stora bonapartiska aammansvärjningen och säger, att alla partier och regeringen sjelf med Thiers i spetsen ha del i denna komplott och täfla om att bana väg för en napoleonsk restauration. Han medgifver att det finnes bonapartister, som framkomma med de förnumstigaste antydningar om, att de ha de mäktigaste förbindelser, isynnerket inom armån, och endast afvakta ett gynusamt ögonblick för att utföra sin plan; men han tror ej ett ord häraf och anser just detta parti vara minst i stånd att uträtta något för kejsardömets återupprättande. Deremot framhåller han, att alla de andra partierna genom sitt split och sin politik arbeta på den lösning, som de minst af allt önska. Det legitimistiska partiet är upplöst, sedan grefven af Chambord utfärdade sitt manifest om den hvita savan, hvarmed han skadade sina anhängare så mycket, att han måste anses — korrespondenten är humoristisk — vara invecklad i den stora bonapartiska sammansvärjningen. I Angers ba de fulltrogna legitimisterna upprättat en ny tidning, som icke bar någon annan uppgift, än att bekriga det gamla legitimistiska organet, derför att detta blet tveksamt i afseende på grefvens af Chambord manifest. Denna polemik, som föres i legitimisternas högqvarter, bar ifrån de nordvestliga provinserna bastigt utbredt sig ötver hela landet. I nationalförsamlingen har bildats en fraktion at 80 medlemmar, hvilka äro för legitimistiska att understödja grefven af Paris, men icke tillräckligt legitimistiska att ingå på den hvita fanan, och de motarbeta sitt eget parti, hvaraf endast kejsardömet kan draga fördel. Yttersta högern, äfven kallad chovau-lägere, har genom detta uaffall blifvit så försvagad, att den icke har något iuflytande, och eftersom den derjemte fortäktar omöjliga principer, kan den endast gagna sina motständare. Örleanisterna ha itran början konspirerat mot regeringen och denna har med största slughet sökt att korsa deras planer. Båda tjena härmed endast kejsardömets sak, Venetra centern gär till väga på samma sätt; der at inrikesministern Lefrane framlemnade lagförslaget mot pressen skall gifva regeringen vapen i händerna mot bonapartisterna, men skall i sjelfva verket bli till förmån för dessa. Den fioansoch handelapolitik, som Thiers idkar, kan endast bidraga till att genom kontrasten tjena kejsardömet, och den skulle aldrig kunnat genomföras, om icke venstra centern varit. Gambetta har, itrigare än någon, verkat för en napoleonsk restauraton, dels derföre att han arbetar på att utvidga klyftan mellan landet och represantationen. Hans anhängare hota ständigt med att