aÅvr ULL BU U101111 CM Hl Auau ORM i Harpagons personlighet franställes at Edvard Stjernström! Det är visserligen sannt, att upptörandet i Tisdags af detta nästerstycke i annonserna betecknades som Åcot enda för säsongen, men vi äro äfven öfrertygade om, att dir. Åhman genom att ännu en gång före hr Stjernströms förestående afslitande at sitt gästspel härstädes, upptaga stycket på repertoiren skulle bereda en stor del af vår teaterälskande allmänhet en verklig, ej snart återkommande dramatisk konstnjutning. HrStjernström framstår här som den at sin upjgitt fullt genomträngde konstnären, den der e blott eger förmågan af sann uppfattning utat äfven af sulländadt återgifvande, och detta äfven i de minsta detaljer. Lägga vi härtill, att han på ett högst förtjenstfullt sätt understödjes af sina medspelande och att allmänheten i Tisdags med det lifligaste intresse följde föreställningen från början till slut, torde vår här uttalade mening, att det vore e stor förlust tör hvarje vän af dramatisk konst, om ej stycket åtminstone ännu en gång uppfördes, knappast af någon kunna eller böra Jifvas. Dir. Åhman, som under denna säsong riktigt slagit sig på ait bereda allmänheten den ena ötverraskoingen etter dsn andra, har till imorgon, Påskdagen, bered; sagde allmänhet tillfälle att åter 1å njuta af en ar värt lands mest framstående sängerskers giänsande ta: lang. M:ll Signe Hebbe konserterar nemligen då å Nya Teatern. Det program, som i sin helhet finnes infördt i dagens annonsafdelning, ar ovanligt rikhaltigt och omvexlande. M:il Hebbe sjelt foredragar bl. a någonting splitternytt tör dagen, nemligen tvenne visor af vårt lands populäraste tonsättare, Aug. Söderman till ord af Björnstjerne Björnson: Eillebukken och Treet. Till slut utför hon i kostym scen och aria ur Lalla Rookh af Fslicien David, för oss också en fullkomlig nyhet. Beyerböckska kapellet spelar tvenne ouverturer samt finalen ur Mendelssohns Loreley, hr Wiosner blåser på klarinett en aria ur -Sömngångorskan, hr Lichtenberg deklamerar ett poem, Adleroreutz, at Runeberg, hvarjemte några qvartetter för mansröster alsjungas. Programmet är sålunda egnadt att ulltredsställa äfven den mest variabla smak, den som svärmar för den vokala musiken likaväl som den, hvilken finner sin lust i den instrumentala. Annandagen gifves för adertonde gången härstädes och tör fyrationdesjette gången at Ähmanska sällskapet Frihetsbröderna, ett stycke, hvilket här, likasom. ötverallt, hvarest döt upptoris, ront eva exempellös franlgårg. M:ll Söderberg, som genom sitt friska och litliga ätergifvande af Fiorellas parti, i högst väsentlig mån inom nämnde sällskap bidragit till denna framgång, tager denna afton för alltid afsked af publiken, idet hon inom kort går att utbyta sånggudinnornas glänsande tempel och dess förgängliga triumfer mot den anspräkslösare men säkrare hamnen vid en älskande makes sida i det egna, tretna hemmet. Tisdagen gitves Molieres Tartusse, med br Ahmaa i titelrollen, hr Stjernström som Orgon, etter hvad det förljudes en ny triumfroll lör denne konstnär, aumt fru Boström som Elmire. Derefter gifves Sparlakanslexor, ett 1: aktalustspel, som, bearbstadt at Knut Almlot, haft on afgjord framgång å k. dramatiska tentern. Som man af uteln kan ana vänder sig intrigen omkring det husliga litvets inre historia och i stycket förekomma ej mindre än trenne äkta par, hvilkas resp. roller uttöras af hr Åhman och m:ll Rylander, br Wagner och mill Wsborg samt hr Hoos och m:ll Johanncsen, en uppsatitning, som, det måste erkännas, lofvar det bästa. Ceuiska sällskapet väntas hitkomma i morgon för att Annandagen göra sitt återintrade på Mindre Teatern med Holbergs Jeppe paa Bjerget och Böghs ZEgte mandens Representant. I det förra stycket innebar br Hougaard hufvudrollen och i det andra, som bekant, dir. Cetti, hvadan allmänheten genast tår tiltälle att rikligt uppmuntra dessa sina båda favoriter från forra säsongen. Vi ha nu så länge sysselsatt oss med Thalia, att vi med godt samvete gerna kunna dröja några ögonblick vid en annan at de nio mör, vid Terpsichore, danskonstens sånggudinna. Vi hasta då att meddela den danslystna nngdomen — medelåldern med, om så behagas — att hr och fru Egelin nästa Thorsdag, d. 4 April, kl. 28 e. m. å Lorensberg ge sin slutbal för vintersäsongen. Dessa baler ega sedan gammalt sh god klang inom sällskapslifvet för lyckade avordningar, hsligbet och munterhet. Man har vid dem varit i tillfälle att kanske oftare än som är fallet i andra balsalonger, se de täckaste illustrationer till fru Lenngrens bekanta uttryck: Hon är ej glad för det hon dansar, Hon dansar dertör hon är glad! Efter en Stockholmstidning meddelade vi i N:o 70 af G.-P. en notis om en bedragerska vid namn Johanna Josefina Johnsson, som nyligen blifvit i hufvudstaden antastad af polisen och tagen i förhör. I slutet af denna notis läses följande: Denna qvinna hålles nu häktad och då hon under de med henne hållna förberedande förhören visat sig högst inbunden och lögnaktig, så finnes all anledning, att hon längt ifrån uppdagat hvad hon har på sitt samvete. Hon har före sin hitkomst strukit omkring i landsorten, bland annat i Göteborgs län, och der skall hon icke vara väl känd. En aktad insändare har i en längre skrif