ÄAAA — artig och väl uppfostrad gentleman som någon kan önska sig; men han liknar dock ej den gamlo squiren som ända till tre år före sin död kunde rida efter hundarne på en jagt och hålla ut sina åtta timmar lika lätt som den yngste jägaren. — Och den unga damen, hans nigce, hurudan är hon ? — Hon är en mycket älsklig ung dame, inföll en annan; vacker att skåda, och god som guld. . — Parker har rätt, sade kryddkrämaren som ej ville bli utesluten ur samtalet; det är ingen ända på de goda gerningar hon gör. — Nå, sådant är roligt att böra, sade mr Pentweazle. Ha de behållit qvar alla sina gamla tjenare sedan de fiyttade hit? — Hvar enda en; ingen har blifvit afskedad. — Det finnes ej ett enda nytt ansigte på godset, sade den andre. — Jo, Parker, rättade kryddkrämaren med eftertyck; ni har glömt ett — mrs Bradstocks. — Ja, det är sannt, medgaf Parker, hon som bor i södra grindvaktarstugan. Jag hade glömt henne, och det var underligt nog, ty hennes ansigte är så vackert att det borde ihågkommas. — Jaså mrs Bradstock är nykommen? sade mr Pentweazle. — Ja, hon kom hit någon tid efter den nye squiren. — Och hon är vacker, säger ni? — Det var Parker som sade det, svarade kryddkrämaren; det är en sak hvarom personer kunna ha olika omdöme; hon är en qvinna med ett fördelaktigt utseende, och det säges att hon är enka. — Ja, sir, enka med en liten gosse. — Och hon förvrider hufvudena på era unga karlar här i trakten? — Åh nej, sir, ej så vidt jag vet, sade Parker. Det påstås att Mark Wakefield har goda ögon till henne; han häller sig mycket der i närheten af grindvaktarstugan.