Göteborgsposten – 27 mars 1872, sida 1

Utan egare . Af. Edmund PFates, förf. till Moderna Vagabonder m. fl. —— — Den! zade mr Womersley, det är redskapshuset. — Redskapshuset? upprepade mr Pentveazle med plöteligt intreese. Fär jag begära tillåtelse att kasta en blick dit in? Jag är öfrortygad om att det inre motsvarar det prydliga yttre. — Gerna, sade den gamle gentlemannen, ehuru jag ej vet om det kan vara något att se derinne — blott vanliga trädgårdsredskap, tillade han i det han öppnade dörren. — Blott vanliga trädgårdsredskap! upprepade mr Pentweazle i det han stack in hufvudet. Jag ser spadar, krattor, skyfflar, räffsor. Mycket bastanta verktyg, de här, tillade han i det han tog ut en spade i dagsljuset och undersökte dess handtag. Mycket nätt äfven — jag tackar er så mycket. Och hvad är detta för en byggnad alldeles intill? — Det är södra grindvaktarstugan, sade mr Womersley, der en mycket vacker qvinna bor. — Ah, squire, sade mr Pentweazle, vackra qvinnor äro ej i min väg numera, och jag fruktar att jag endast skulle vara i vägen för dem om någon yngre och med fördelaktigare utseende begåfvad man vore närvarande. Men nu måste jag gå tillbaka till mitt arbete. Jag tackar er så mycket och hoppas att någon kommande dag få det nöjet att återse er samt kanhända då antaga den bjudning jag nu nödgats försmå. Mr Pentweazle grep derefter ännu en gång ifrigt tag 2) Forts. fr. N:o 71.