Göteborgsposten – 26 mars 1872, sida 2

Fran Utlandet. Franska republikens president hr Thiers har nyligen under ett samtal med en tidningsredaktör redogjort för sina åsigter om Frankrikes närvarande ställning och för sina förhoppningar om dess framtid. Alldenstund den gamle statsmannen tydligen beräknat, att hans ord skulle komma inför en större allmänhet, torde hans yttrande ätven böra finna plats här, alldenstund Frankrikes förhållanden så lifligt beröra jemväl vårt land och folk: Vår roll i Europa, tills dess vi åter blifvit oss sjelfva, bör vara eldsläckningsmanskapets: vi böra arbeta på att släcka hvarje anbud till eldsvåda, som skulle kunna yppa sig. Vi befinna oss endast i konvalescens, och ingenting får hindra denna konvalescens, hvilken, tack vare Frankrikes sinnesspänstighet, skall, såsom jag hoppas, bli af kort varaktighet. När Frankrike slumrar, sofver det djupt; men när det vaknar upp, gör det ätven detta väl; i denna stund vaknar det, och jag leder detta uppvaknande i den mest fredliga riktning. De, som tala om hämnd, veta icke hvad de säga. Pillret är visserligen bittert, men man måste taga in det. Alla våra ansträngningar böra riktas på att stärka vår kredit, att utveckla våra industriela och jordbrukskällor, hvilka ännu alltjemt äro de herrligaste i verlden, och att återgitva Frankrike dess forna prestige; verlden måste i lugn finna, att Frankrike existerar och att det ännu väger med en viss tyngd i vågskålen. Det är derför, som jag framför alit strätvar efter att åter skapa goda finanser och en god armå. . En stor arm6 är en tung börda; men Frankrike kan icke stå afväpnadt inför de europeiska staternas med hvarje dag allt starkare rustningar; det måste bibehålla sin rang som militärmakt. Andan inom armåön är förträfflig. Jag har 130.000 man, som i 18 månader legat i baracker, det är en hård skola; men hvilka män utgå ej derifrån och hvilken makt kan åstadkomma så mycket! Vår ställning i detta hänseende är mycket bättre än under kejsardömet, ty med undantag af gardet fanns det då icke ett regemente, som var i ordets rätta betydelse organiseradt. Efter dessa 130,000 man, hvilka jag betraktar som kärnan för en ojemförlig arme, skola 130,000 andra genomgå samma skola och vi skola efter hand komma derhän att vi ega en arme. (Jag afbröt presidenten för att fråga honom, om ung)var jemförlig med manskapets ställning. Jag svarar eder utan tvekan ja. Vi ha, tillochmed enl. preussarnes erkännande, den bästa kanda gevärsmodellen. Vår positionsmateriel är stark, faltmaterielen fullständigas med hvarje dag. Vära nya kanoner ha större skottvidd än de preussiska kanonerna, hvilka nu äro nästan alla under omgjutning, för att ändras. Emellertid fred, fred, fred med hela verlden! (Jag anmärkte mot hr Thiers, att denna fred, till hvars förmån han uttalade sig så kraftigt, skulle kunna störas genom Tyskland. Hr von Bismarck, sade jag, har 2 milliarder kontanter i sina kassakistor, en stark arm(..) Man vet ännu icke, hvilka ofantliga utgifter Tyskland haft i detta krig; jag kan försäkra eder, att det af dessa två milliarder icke mera återstår något. Det är mycket troligt, att hr von Bismarck tänker föra krig med de tre andra milliarder, som vi skola betala honom; vi skola icke desto mindre hålla våra förbindelser. Jag hoppas emellertid, att vi skola ha nog vigt i Europa för att kunna afböja kriget. Vår arm skall väl också ha något att betyda. Man har under de senaste händelserna illa bedömt den franske soldaten. Utan den upplösningen, som kejsardömet och icke den var skulden till, skulle armön varit densamma som förr. IIyad man än må såga, våra officerare äro ännu de mest intelligenta och energiska i Europa. Nu arbeta de och a inom kort ötverträffa alla kända sak WM0 bldaten, hvilken eld! hvilken tapperhe Ni 5 ha sett, med hvilken oötvervinnerlig kratt dessa soldater slogos utanför Paris och besegrale alla hinder. Om försvaret at Paris ledts på ett avnat sätt, skulle hela den preussiska armån krossats under dess murar. Låtom oss återkomma till det närvarande, låtom oss nu vara hushållare, jordbrukare, industriidkare och handlande, och framför allt låtom oss vara eniga. Hvilken ofantlig kraft vi genast skulle ernå, om oenigheten, hvilkea för öfrigt finnes mera på ytan än på djupet, skulle försvinna. Våra förbindelser med de främmande makterna äro förträffliga, men de skola bli ännu bättre. Ni ämnar återvända till Orienten. Om man under vägen frågar er, hvad jag tänker och hvad man gör i Frankrike, så upprepa högt, hvad jag nyss sagt er. Tillägg, att Frankrike läker sina sår, att Frankrike studerar, att Frankrike arbetar, icke för krigot, utan för freden, för verldens och sitt eget ugn. Ryssland har tagit ett nytt och bety