Göteborgsposten – 26 mars 1872, sida 1

blanda sig ihop med landtbefolkningen samt af densamma inhemta så många upplysningar som möjligt rörande godsets underhafvande, deras vanor, lefnadssätt och öfriga förhållanden. Sedan Grogram skilt sig från honom för att utföra sin expedition, gick mr Pentweazlo linien framåt och klef åter en gång uppför banbanken för att besöka den plats der hen varit underkastad en så stark själsskakning. Ehuru hans tankar blifvit ledda åt ett annat håll genom upptäckten af det afbrutna spadskaftet och den upplysning som de å detsamma inbrända initialerna lemnade, hade han ej alldeles öfvergifvit sin först fattade mening om att någon jernvägsarbetare funnit och borttagit skatten. Nu satte han sig ner på banbanken och funderade på möjligheten af denna teori och försökte tänka sig det sätt på hvilket arbetet blifvit utfördt. Under det han så satt, väcktes han genom ljudet at annalkande fotsteg, och då han såg upp varseblef han en äldre gentleman som med en käpp under armen hastigt närmade sig honom. — Detta måste vara squiren, sade mr Pentweazle för sig sjelf. Om jag nu blott kunde spela mina kort riktigt väl, kunde jag af honom erhålla mera värdefulla upplysningar än jag hittills erhållit af någon bland hans underhafvande. Men det går ej an att låta honom förmoda att jag är en sysslolös dagdrifvare som stryker omkring på hans egendom. Jag måste antaga ett yrkesmessigt utseende. Till följe deraf hoppade den lille mannen ner från den stötta på hvilken han sutit, gick fram till telegrafstolpen, kände i sin ficka efter mätbandet och då han funnit det började han uppmäta afståndet mellan två af stolparne. Derefter då squiren kom allt närmare tog han fram en stor anteckningsbok och började med stor uppmärksamhet forska i denna. Dermed var han ännu aysselsatt då squiren hann fram till honom. — God morgon, sir, sade mr Womersley. Ni gör mig helt orolig med de förberedelser af hvilka jag finner