Göteborgsposten – 26 mars 1872, sida 1

vill jag följa er ett litet stycke; det är länge sedan jag hade tillfälle att njuta af umgänget med en bildad man. — Ja, det är en ödslig trakt, sade squiren, och det måste vara hårdt för en man med er uppfostran att bli förvisad hit för någon tid. Förstod jag min förvaltare rätt då jag hörde honom säga att ni verkligen sof i något skjul vid banan? — Ja sådant var mitt hårda öde, sade mr Pentweaglo. — Jag har ingen id6 om skjulets beskaffenhet, utom för så vidt jag hört det beskrifras af min förvaltare, sade mr Womersley. Jag skulle med glädje ha erbjudit er all den gästfrihet Polwarth House kunnat skänka. I en sådan trakt som denna, der värdshusen äro så få och så dåliga, bör en man hålla sitt hus öppet för främlingars emottagande, åtminstone då dessa tillhöra hang egen samhällsklass. — Ni är mycket god, sade mr Pentweszle; men jag tänkte ej ens på att göra intrång, och hede ej denna olyckliga sjukdom stött till, skulle jag för länge sedan ha gjort ifrån mig. Jag är van vid att slita ondt, min bäste squire; ni med detta ståtliga gods att för foga öfver kan svårligen göra er en föreställning om hvad vi vetenskapsmän ibland måste utstå. — Jag har ej alltid haft ett ståtligt gods till mitt förfogande, sade den gamle gentlemannen lugnt, och har sjelf varit utsatt för både motoch medgång här i verlden. — Då kan ni bättre sätta värde på hvad ni nu eger och hvad ni utan tvifvel väl förtjenar att ega. Hvad jag hufvudsakligen beundrar på detta gods — det vill säga på det lilla jag sett deraf — är det sätt hvarpå konsten vetat draga fördel af vaturen så att skönhetssinnet i allt blifvit tillgodosedt — hvarje hydda är pittoresk, hvarje byggnad, till och med den der svinstian, företer ett så prydligt utseende som man möjligen kan tänka sig. Här står en byggnad som säkerligen användes till