Göteborgsposten – 22 mars 1872, sida 2

uppgaf deremot att han d. 15 d:s på aftonen vid Hagakyrkan träffat en obekant person, som bedt honom pantsätta en kavaj, hvilket han äfven gjort, och hade för besväret erhållit 1 rdr. Han erkände : äfven att han i Januari för 3 rdr hos Svensson pantsatt en annan kavaj, som han för sådant ändamål fått af en likaledes obekant person, hvilken han träffat vid Bazaren och som för besväret gifvit honom pantsedeln. Vid förhöret igår inför poliskammaren vidhöll Brandqvist, hvilken är far till den nyligen för flera husstölder omnämnde ynglingen Axel Emil Brandqvist, dessa sina senaste uppgifter samt tillade att han år 1840 visserligen blifvit straffad för stöld, men detta hade skett oskyldigt, enär han fastnat för en säck linfrö, som varit stulen, men hvilken han utan vetskap derom köpt af en obekant person vid Mölndal. Målet remitterades till rådhusrätten och blef Brandqvist införpassad till cellfängelset. Rådhusrätten. Våld å poliskonstapel. Thorsdagen d. 8 d:s vid 18:tiden på aftonen hade poliskonstapeln n:r 101 Hansson, under tjensteutöfning, blifvit å Masthuggsvägen öfverfallen af artilleristen vid 11:te batteriet af Göta art.-reg:te n:o 44 R. Rythen, som med ett brädstycke tilldelade konstapeln ett så våldsamt slag vid venstra ögat att blodvite deraf uppkommit. Vid förhöret härom inför poliskammaren uppgaf poliskonstapeln Hansson att sedan han ifrågavarande afton blifvit underrättad om att en person, beväpnad med en yxa, ofredat och hotat förbigående personer å Pusterviksvägen, hade han skyndat dit och påträffat Rythen, som haft en brädbit, formad till en yxa, i ena handen. Då Rythen, som genom fylleriförseelser, fönsterinslagningar och allehanda andra uppträden är en för polisen mycket bekant personlighet, bemärkt konstapeln hade han skyndat sig bort, men åter upphunnits af denne, som dock dervid erhållit det ofvannämnda slaget af Rythen, hvilket skett med den till yxa formade brädbiten. Rythen nekade dock för angifvelsen och förklarade att hela historien voro uppdiktad. De till polisförhöret inkallade vittnena upplyste emellertid att de nämnda dag sett Rythen upptöra sig förargelseväckande å Puserviksvagen och då konstapeln IIansson ahländt till stället för afstyra ofoget skynda bort samt derefter, sedan han blifvit upphunnen af konstapeln, tilldela denne ett våldsamt slag i hufvudet. Efter utöfvandet af detta våld hade Rythen åter sprungit bort, men efterföljts af ett par at vittnena, som sett honom springa in i artillerikasernen. Poliskammaren remitterade den vidare ransakningen till rådbusrätten samt förordnade att Rythen skulle hållas häktad vid regementet. I går företogs vid rådhusrättens tredje afdelning med anledning häraf ransakning med Rythen, som fortfarande förnekade att ha slagit konstapeln. De närvarande vittnena vidhöllo dock sina förra uppgitter. På begäran af åklagaren uppsköts målets vidare behandling för flera vittnens hörande till d. 28 d:s, då Rythen åter skulle iakttaga inställelse, men skulle han dock för detta brott ej längre hållas förvarad i häkte. Stölderna från Jernvågen. I början af sistl. Februari månad bletvo, såsom förut omnämnts, förre skepparen Olof Westerberg från Tunge socken af Ahle härad, arbetskarlen Zacharias Svensson från Lundby socken af Wädtle härad och ynglingen Carl Henrik Johansson från Eltåkers socken af Hallands län häktade för af dera under den närmaste tiden derförut begångna högst djerfva stölder at dels 7 ctr 20 22. tackjern och 8 stänger smidesjern från stadens jernvåg och af dels 5 ctr tackjern från Rambergs bruk å His ngen. Af det stulna jernet hade de derefter försålt allt tackjernet vid flera olika tillfällen till handl. Tobias Johansson, n:r 138 i Majornas 3:dje rote, efter 1 rdr pr ctr samt de 8 stängerna smide jern till skepparen August Andersson från Ekerna vart för 2 rdr. Sedan de tre tilltalade erkänt att de begått ifrågavarande storartade jernstölder — Svensson och Johansson dock först sedan de dertill blifvit lockade af Westerberg — förklarades de af rådhusrättens andra afdelning i Måndags saker till första resan stöld, men hänvisades den vidare ransakningen till Östra och Vestra Hisings häradsrätt, under hvars domvärjo Rambergs bruk är lydande, och skulle de tilltalade dömas der de sist föröfvat tillgrepp.