Göteborgsposten – 21 mars 1872, sida 2

— Jag är ej rätt säker på det; hört att det är Arthur. — Arthur Womersley! A. W.! nu är det alldeles slut med intresset, ehuru Polwarth House passade märkvärdigt bra till P. H. — Han är nykomling här i trakten, squire Womersley, fortfor den gamle mannen som började bli språksam. Jag har ej sett honom sjelf, ty han går ej mycket ut på fälten, men det säges att han är en mycket angenäm herre; men i fråga om skicklighet i jordbruk, täckdikning, maskinplöjning och dylikt skall han ej gå upp emot den gamle squiren, säges det. — Huru, den gamle squire Womersley? sade mr Pentweazle gäspande, ty ämnet hade nu föga intresse för honom. Jaså, icke det! — Nej, nej! sade gubben! icke den gamle Womersley. Denne är den förste Womorsley som någonsin varit här. Han var kusin till vår gamle squire och tillträddo egendomen vid hans död. men jag tror mig ha — Och hvad var er gamle squires namn? frågado mr Pentweazle. — Det namnet tillhör en af de äldsta familjer i grefskapet Cornwall, sade arbetaren med en anstrykning af stolthet i tonen; namnet var Pencarrow — Roger Pencarrow. Kanske att ni hört det omtalas? — Roger Pencarrow — R. P.; Polwarth House — P. H.! Vid Jupiter, vi ha hittat på det till slut! sade mr Pentweazle. Der har jag inskriften på spaden, så tydligt jag kan önska! Nu äro vi ännu en gång på väg till lyckan!