Göteborgsposten – 20 mars 1872, sida 2

— AZ K funderingar, sade den tilltalade det blir alltid några valkar och veck öfver ögonen, så att det ser ut som om ni hade en riktig hästsko i pannan, när ni håller på att kläcka ut någonting i hjernan, och då vet jag att det hör mig till att hålla tungan och ej afbryta er. — Ni har rätt, sade mr Pentweazle, sådana här angelägenheter fordra mycken eftertanka och det är omöjligt att gifva dem sin behöriga del deraf om ens uppmärksamhet blir afledd eller om något pladder pågår. Ja, jag har beslutat en fullkomlig förändring i min taktik. — Kanske att jag då ej skall låta värden upprepa hvad han sagt angående arbetet på banan vid Gwynruthin? — Rej, det behöfves icke nu. — Kanske att jag ej heller skall söka upp mr MNherson för att taga reda på det der arbetslaget? — Nej, jag tror ej det; åtminstone icke ännu. — Hvad är det som gjort att ni så fullkomligt ändrat mening. — Åaynen af det afbrutna spadskaftet. Det synes mig tydligt, och jag förmodar att äfven ni inser det, att den spade hvaraf detta är en del begagnades af den person som förekom oss vid elfte telegrasstolpen och beröfvade oss vårt byte. — Det är otvifvelaktigt, sade Grogram; och när han gjort allt ifrån sig, bröt han antingen af spaden med uppsåt, eller också gick spaden sönder af någon tillfällighet och denna bit föll ner i hålet. — Alldeles — föll ner i hålet utan att han visste om det, ty han skulle annars ej ha lemnat efter sig ett sådant vittne. — Ni tror att han tänkte på det — att han visste att någon kände till att godset låg der och sannolikt skulle komma efter det? — Om jag tror att han visste det? Är ni ett barn, Grogram? Tror ni. att Ali Baba ej visste att de fyrtio röfrarne ej voro i minsta ovisshet om värdet af den skatt