Göteborgsposten – 20 mars 1872, sida 1

Utan egare . Af Edmund Pates, förf. till Moderna Vagabonder m. fl. — Jag har verkligen haft en anledning härtill, sade Frank, ehuru jag knappt vet om den kan kallas giltig. Saken är rent ut sagdt, att jag undviker både min kusin och min gamle vän lagkarlen emedan vi innan jag lemnade England — just aftonen innan jag gick om bord på Jason -— hade ett samtal rörande min framtid och det sätt hvarpå jag skulle använda de penningar jag hade med mig ut, hvarvid de båda två varnade mig på det allvarsammaste för att riskera penningarne — just på det sätt som jag gjorde. — Och du vill ej säga dem att du handlade alldeles emot deras varning och att deras profetior blefvo besannade, sade den gamle gentlemannen. — Nej, jag erkänner att jag har en viss blygsel i det afseendet. — Min käre gosse, sade mr Womersley, du har ej lefvat så länge i verlden som jag och derföre har du ej ännu förvärfvat den erfarenhet som lär, att det finnes ingenting som i så hög grad försonar en menniskas dårskap som framgången. Om du kommit tillbaka på den tid då du förlorat allt, skulle de ha baunat dig grundligt; sådant förhållandet nu är, skola de sannolikt skratta åt dig. Men du måste erinra dig att de som vinna böra tåla vid ett skratt och skratta sjelfva samt att de skratta bäst som skratta sist. — Ja, sade Frank, synbarligen ej alldeles öfvertygad 7) Forts, fr, N:o 66.