pital i hackor och spadar i stället för får och gaf dig i elang med äfventyrare i stället för hedorliga nybyggare. Frank skrattade någgot tvunget. — Ni behöfver ej vara rädd, sir. Brändt barn skyr elden, och jag har fått lida tillräckligt för att jag försökt sätta min egen vishet emot andras försigtighet och erfarenhet. Den firma som har min affär om hand är en af de äldsta och aktningsvärdaste i City, och do ba instruktioner att ej placera mina penningar på andra håll än der fullkomligt goda säkerheter erbjudas. — Så till vida är allt godt och väl, sade den gamle gentlemannen. Nu vill jag fråga dig ännu om en sak som förefallit mig något besynnerlig: allt sedan din återkomst har jag ej en enda gång hört dig uttala namnen på två personer, som innan du for till Australien helt visst voro dina mest värderade vänner. Jag menar mr Maunder och din kusin Tom Callow. Frank rynkade lindrigt ögonbrynen då dessa namn uttalades, men svarade hastigt: — Nej, sir, ni torde ha rätt, Jag trorjej att jag nämntzdessa namn. — Jag förmodar att du sett dem eller hört något om dem sedan du kom tillbaka? — Nej, sade Frank, jag måste erkänna att jag ej gjort det. — Så besynnerligt! sade den gamle gentlemannenFår jag fråga hvarföre. Men här står jag, tillade han hastigt, som säger att jag ej blandar mig i dina enskilda oflärer och gör dig ändock den ena frågun efter den andra rörande anledningarne till ditt görande och låtande! (Forts).