Göteborgsposten – 18 mars 1872, sida 2

kattegangsoch Folissaker Poliskammaren. En osförbätterlig yngling. Såsom i senast Onsdagstidningen omnämndes hade ynglingen Axe Emil Brandqvist, hvilken föregående Måndag dömt af rådhusrätten för snatteri af en kappsäck frår grosshandl. L. Philip, boende i huset n:r 1 vid Skepps bron, hos hvilkea han under någon tid haft anställ: aing, d. 12 d:s åter blifvit haktad för ytterligare nämnda hus begångna stölder. Vid förhöret mec Brandqvist har han erkänt att han från vinden til sagda hus vid olika tillfällen under sistl. Januari och Februari månader tillgripit 7 par lakan, 7 st borddukar, 5 st. handdukar och 2 st. servietter, hvilket allt förvarats i en olåst kista samt tillhörande en i huset boende enkefru. Från grossh. Philip hade han ytterligare tillgripit å dennes vind förvarade en rock och ett par ridstöflor. För att inkomma å den vind der linnekläderna förvarats hade han genom en öppning närmast taket öfverklättrat den plankvägg som skiljer denna och hr Philips vind från hvarandra. De stulna sakerna hade han derefter pantsatt hos åtskilliga välvilliga pantlånare, af hvilka isynnerhet ogifta Charlotta Wilhelmina Karth, som förestår pantlånekontoret i huset n:r 113 å Hagaheden, varit särdeles beredvillig att lemna lån å det stulna och hade hon äfven köpt de pantsedlar bon till Brandqvist utgifvit. De öfriga å det stulna bekomna pantsedlarne hade han äfven försålt till olika personer. Då tvenne detektivkonstaplar infunnit sig hos Karths för att efterhöra om Brandavist pantsatt något af det stulna, hade hon på det bestämdaste förnekat detta, men då konstaplarne påföljande dag återkommit medförande Brandqvist hade hon efter någon tvekan erkänt att hon belånat en del af det stulna godset, hvilket hon nu äfven framtog. Som förklaringsgrund för sitt nekande uppgaf hon att sedan Brandqvist, efter att förut ha pantsatt nu ifrågakomna saker, infunnit sig och velat belåna den grossh. Philip frånstulna kappsäcken, hade hon börjat misstänka honom och derför blifvit rädd att komma i obehag med polisen. . Vid polisförhöret i Fredags upplyste en detektivkonstapel att ytterligare ett Jakan, stulet hos meranämnda enkefru, återfunnits hos en pantlånare, och erkände Brandqvist att ban äfven tillgripit detta äfvensom det paret tillhörande andra lakarnet, för hvilket senare han dock icke kunde redegöra. Den vidare ransakningen remitterades till rådhusrätten och blef Brandavist återförpassad till cellfängelset, hvaremot Charlotta Karth tilläts under tiden vistas på fri fot. Kort frihetstid. Sistl. Tisdag hade en obekant mansperson infunnit sig hos pantlånaren J. G. Johansson, n:r 1 Sprängkullsgatan i Haga, och för 3 rdr belånat en blå öfverrock af doffel. En kort stund derefter hade emellertid samma person återkommit till nämnda pantlånekontor medförande målaregesällerna Carl Johansson och Anders Sjöberg till hvilka han ville sälja den nyss förut bekomna pantsedeln och begärde derför att rocken måtte förevisas ifrågavarande spekulanter. Detta föranledde pantlånaren Johansson och hans hustru att misstänka det den belånade rocken blifvit stulen, hvarför en poliskonstapel efterskickades, som anhöll den misstänkte, hvilken befanns vara den för delaktighet i inbrottsstolderna å hrr C. E. Dahlgren C:is och H. Alpens kontor nyligen efter undergången bestraffning trigifne förre kronoarbetskarlen Pontus Johansson Larm. Den pantsatta rocken befanns äfven zanska riktigt ha blifvit olofligen tillgripen från läzenheten Katrinetorp i stadens 12:te rote, i förstusan till hvilken lägenhet den varit upphängd och örstnämnda dag bortkommit. Till en början förnekade Larm all vetskap om len stulna rocken, men sedan dels pantlånaren Jojansson och hans hustru bestämdt förklarat att de genkände Larm, såsom varande den som pantsatt ocken samt dels de båda målaregesällerna uppgitvit tt en af dem köpt. pantsedeln för 50 öre, ehuru de ock på väckt misstanka bevakat Larm tills polis nländt, påstod ban flå ha köpt pantsedeln af måaren Johansson, hvilken han träffat å Fisktorget amma dag. Målet remitterades till rådhusrätten och blef arm införpassad till cellfängelset. Farligt okynne. Till Thorsdagens session i oliskammaren voro fem minderåriga pojkar om 8 12 års ålder och alla boende i huset n:r 73 i Maornas 1:ste rote, inkallade för det de d 10 d:s på m. anlagt eld utanför huset n:r 74 i samma rote f Majorna. De okynniga pojkarnes föräldrar voro iven inkallade till polisförhöret och sökte de på It sätt taga sina varnartiga barns parti, hvarför de ven erhöllo en sträng och befogad tillrättavisning i polismästaren. Af förhöret framgick att två af ojkarne nemligen Johan Jansson och Albin Jernedt haft tändstickor med sig, hvarefter alla pojirne gemensamt hopsamlat ris och torrt gräs, som antändt straxt utmed ett uthus till sistnämnda endom. Då förre polisuppsyningsmannen M. Nilsn observerat pojkarnes förehafvande hade ban gest vidtagit åtgärder till förekommande af någon yckshändelse genom detsamma samt hade dessutom yndat att underrätta en af pojkarnes fäder, socrbruksdrängen Isak Jernstedt, om hvad som skett, en hade denne dervid svarat: edet gör ingenting jkarne kunna ju gerna få roa sig. På grund af tta yttrande at Jernstedt, som icke var närvarande d förhöret, förklarade poliskammaren att han p ulle särskildt inkallas för att stå till ansvar derför. H ut Lå . Från Hufvudstaden, sö TonnnaU halantillatg nd han mn da m