Göteborgsposten – 16 mars 1872, sida 2

11727 7712 PEMA atr PUUUNOM-. Från Utlandet. ; Det är ej ofta man påträffar i lifvet er , verkligt manlig karakter, en som står bred. j bent och fast i alla väder, trotsande stormarno och endast stödjande sig på sitt eget goda samvete, skulle ock derför den lättrörsliga allmänna meningen fälla dom öfver honom, Derför är också anblicken af en dylik karakter alltid något tilltalande. Och en sådan karakter är den nu afgångne finansministern i Frankrike Pouyer-Quertier, hvars svaromål inom nationalförsamliogen, då frågan om hans i afgång der förekom, synes oss så tydligt vittna som mannens hela väsen, att vi, fastän i flere punkter af alldeles olika mening med honom, I likväl böra egna honom den gärd af högaktning, som är bästa vittnesbördet till en hederlig man gentemot alla de fåkunniga angrepp partihätskheten för dagen kunna rikta emot honom. I sitt försvar töljde Pouyer-Quertier Scipios exempel och erinrade om, hvad finansministeriet gjort, sedan han i slutet af Febr. 1871 öfvertog. detsamma. Efter allt detta, sade han, hade man icke haft rätt i att behandla honom så skoningslöst, derför att han såsom vittne i en process måst tala sanning. Jag höjde min hand på, att den anklagade (Janvier de la Motte) var oskyldig, och jag skulle åter upprepa det, om man påkallade mitt vittnesbörd; ty hr Janvier de la Motte har ej tillegnat sig en sou af de allmänna medlen i departementet Eure. Man borde, fortfor ban, för öfrigt icke haka sig fast vid hvarje ord af det referat, som tidningarne lemnat öfver hans förklaring i Rouen. Han hade icke alltid uttalat sin tanke lyckligt, och stenograferna hade ej alltid återgitvit hans ord fullt riktigt. Det var orättvist gjordt, då man på hans förvaltning tillämpat de yttranden, som han begagnade för att visa, att Janviers uppförande varit lagligt, hvad man än måtte säga om principen. Tal. hade hela sitt lif igenom bekämpat finansiela missbruk; såsom minister hade han haft sex milliarder i sina händer, och han fruktade ej för att framlägga sina räkenskaper. Han hade i sin egenskap af finansminister motsatt sig, att Janvier ställdes till ansvar för 213,000 tres, om hvilka han såsom president i generalrådet visste, att de blifvit lagligen använda. Häri låg orsaken till hans afskedstagande. Han protesterade åter mot de teorier, som man ville tillägga honom på grund af hans utsago inför rätten i Rouen, i det han tillade, då venstern motsade honom, att han betäckt den skuld, som den provisoriska regeringens slöseri efterlemnat, att han betalt allt, både det som på hederligt sätt utgifvits till förmån för Frankrike och andra restantia (dessa yttranden framkallade en lidelsefull protest af Gambetta). Min efterföljare skall icke vara i förlägenhet. Statens kredit är hädanefter stadgad, och man kan säga om Frankrike, att dess kredit är den första i verlden. Då Casimir Pårier och Dufaure uppträdt till en del emot honom, yttrade Pouyer-Quortier till sist: Jag har ej allenast fördömt fingerade räkningar, utan äfven godtyckliga ompocteringar. Jag ordade i Rouen om, hvilka finansiela teorier som rådt i Frankrike sedan 1852; men jag gillade ingalunda, hvad jag fann fördömligt (stoj). Hvad det var af vigt att bringa klarhet uti, det var, om det bakom lessa fingerade räkenskaper dolde sig svek eller bedrägeri (invänningar från venstern). Jag förklarar för öfrigt, att jag föredrager mitt zamvetes vittnesbörd framför den skönaste portfölj. ——