Göteborgsposten – 13 mars 1872, sida 2

jemförelse med töljande skildring, hemtad ur amerikanornes egna blad: Barnamorden bedrifvas i en rysansvärd utsträckning, och otukten i städerna ölverstiger vida dem i Paris. Hos penningaristokratiens qvinnor tilltager dryckenskapen allt mera. Man kan finna de finaste damer, gifta och ogifta, hvilka dagligen berusa sig af visserligen fina, men likväl rusande drycker, tills de falla ned på sina präktiga mattor och der som djur måste sotva ruset af sig. Berusningen med opium har likväl icke gripit omkring så mycket, som man befarade; kroppskrafternas snabba aftagande i amerikanarnes at naturen svaga kroppskonstitution tvang dem mycket snart att hejda sig. Likaså med arsenikätandet för att bli fet och få glänsande ögon. Det var likväl för lifstarligt, och många dogo äfven, derför att de tagit för starka doser af giftet, och ett öfvadt öga kunde dessutom mycket lätt igenkänna arsenikätärskorna. Många ha säledes uppgifvit detta skönhetsmedel, fastän man ännu förtär mycken preparerad arsenik. Såsom det nyaste medlet att på förnämt sätt berusa sig, användes nu af de amerikanska damerna chloral, som rusar lika bra som den bästa whisky eller rhum. På tusen sinom tusen toilettebord stå slipade flacons med chloral, och de, som väl en gång fått smak derför, lefva ofta hela tiden under ett slags bedöfning. Till sådana skildringar behöfvas inga konmentarier. Den danske ekristställaren Topsöe, på hvars utsago man kan fullt lita, berättar äfven i sin utkommande bok Fra Ämerika, huru dryckenskapslasten undergrälver hela det amerikanska samhället, huru alla klasser ifrån presidenten till dagakarlen öfverlemna sig derät med en hejdloshet, som är förfärande. : än äro, äro de likväl beskedliga nog i