Göteborgsposten – 12 mars 1872, sida 2

skulle vara en god sak om vi kunde uppfostra den ungo George väl. . Frank instämde med henne deri. — Har du aldrig hört omtalas några detaljer rörande mrs Bradstocks man, säger du? tillade han i det han hastigt vände sig mot henne. — Nej, hon har aldrig omtalat några och jag har ej frågat efter dem. Han var en högst dålig karl, alltid i fängelse eller utsatt för åtal, tror jag, och efter hvad jag tyckt mig höra blef han dödad i någon strid med polisen. Tänk dig en liten mild qvinna, som hon, gift med ett sådant vidunder! Det måste vara en verklig välsignelse för henne att han blifvit dödad, om man blott kunde öfvertyga henne derom. Frank uppehöll sig ej vidare vid denna del af ämnet; men han slog sin arm omkring flickan och drog henne tätt intill sig i det han yttrade. — Det gläder mig att du är nöjd med min plen rörande gossen. Jag ville göra någonting för att hjelpa henne och trodde att detta på det hela taget var det bästa anbud jag kunde gifva henne. — Du har rätt, Frank. Frågade du henne om det var någon utsigt till att hon skulle gifta om sig? — Ja, och hon sade mig att det ej fanns någon sådan usigt. — Jag trodde väl det; hon har gifvit mig samma svar femtio gånger, och hvad mer är, jag tror att hon fullkomligt menar hvad hon säger; jag är öfvertygad om att hon, oaktadt sin mans dåliga uppförande mot henne