Göteborgsposten – 12 mars 1872, sida 2

Från Utlandet. Nationalrådet i Schweiz har nu fullbordat ett vigtigt arbete, hvilket torde komma att icke bli utan betydelsefulla frukter, neml. revisionen af landets förtattning. Detta arbete har pågått under den långa tiden af tre månader, hvarunder ständiga debatter egt rum. Det schweiziska folket skall snart kallas att gifva sin sanktion åt förändringarne i förbundsfördraget, hvilka afse att låta Förbundet taga ett vigtigt steg mot centralisation, hvilket väl också var i hög grad behöfligt. Vid nationalrådets slutsammanträde höll presidenten Brunner ett tal, hvilket kastar något ljus öfver de ernådda resultaterna, hvarför vi vilja ur detsamma meddela följande: — — De häfdvunna grundvalarne för vår förbundsstat stå qvar; åt Förbundet har endast öfverlemnats nya rättigheter i de gemensamma angelägenheterna, hvaraf vår befolkniug länge känt behofvet i de olika kretsarne. En lag och en här. dessa båda kära stenar för en sund och on kraftig stat, äro tillförsäkrade framtiden; borgarens personliga rättigheter äro på ett vida mera omsattande sätt garanterade, än detta nu är fallet. Den enskilda trosoch andefriheten är ställd under Förbundets skydd; den naturliga rätten att iogå äktenskap kan icke mera göras illusorisk genom konstlade hinder för en del af befolkningen; inflyttningarne (i en kanton från en annan) äro underlättade; de inflyttades rättigbeter ökade, och om än icke i denna punkt allt vunnits, som många önskat, så kan man likväl icke neka till, att den schweiziska borgarerätten vunnit väsentligt i betydelse tör den enskilde. På undervisningens och den allmänna hushållningens område kan man hoppas stora förbättringar, och slutligen skall — hvilket är liksom en slutsten för det hela — folket äfven hädanefter vara berättigadt att, då det så finner för godt, äfven tala ett ord med rörande förbundsförsamlingens lagar och beslut. Detta allt är resultater, som enl. min fasta öfvertygelse, revisionens öde må nu afgöras på det eller det sättet, skola bilda en märkesten, hvilken ej mera kan undanrödjas i utvecklingen af vär förbundshistoria. Det slutliga afgörandet tillkommer nu solket, och måtte detsamma lända fäderneslandet till välsignelse! — — Den direkta vinst, som Schweiz kommer att göra på denna revision, skall vara den, att äfven förbundsregeringen kan krattigare motträda de klerikala sträfvandena och skydda statens rätt mot kyrkans intrång. Det är onekigt att härigenom ett farligt söndringselement motträdts.