Göteborgsposten – 11 mars 1872, sida 1

— — kesmessigt sätt, stack han ner händerna i fickorna på sina små byxor, lade hufvudet på sned och såg mycket fundersam ut. — Han är sannerligen en märkvärdig man, vår vän, sade han för sig sjelf, och en man som passar utomordentligt väl för mitt ändamål. Jag kan knappt tänka mig att jag skulle ha kunnat finna en mera passande! Först och trämst är han oerhördt stark; han trycker ner spaden i jorden och kastar upp den med en sådan kraft att det ser riktigt fruktansvärdt ut; och derjemte är han fullkomligt som ett barn i sina vredesutbrott, lik ett barn i det sätt hvarpå han undertrycker dem och inser huru dåraktig han är. Det är för besynnerligt, sade mr Pentweazle i det han välvilligt betraktade föremålet för sina funderingar, det är för besynnerligt att en sådan man som han ej gifvit vika för dryckenskapslasten! Anledningen dertill är förmodligen den att han ej haft tillräckligt penningar för att tillfredställa sina böjelser. Då han erhållit sin andel af skatten, skall han försjunka i den lasten genast. Jag förutser en lång tid af omåttlighet, och tanken härpå stärker mig i mitt beslut att realisera godset, som kan han säger, så fört som möjligt. Jag skall slå mig ner i något annat land, dit en person med vår väns intellektuella förmögenheter sannolikt ej skall intränga. Gräf på, min gode sir! sade han då Grogram såg upp för ett ögonblick. Gräf på, min gode sir. Jag har ingenting annat att låta er göra för närvarande, och ni har ett öfverflöd af kroppslig ocb andlig styrka som ej på ett tacksammare sätt kan användas.