Göteborgsposten – 9 mars 1872, sida 5

kade bifall, tände sina cigarrer, drucko och skrattade. På mig och mitt sällskap kastade de onda ögon, som manade oss att gå. Vi frägade när vi skulle få besöka honom för att få besked, och svaret blef: har ingen tid. Vid det vi gingo, kunde jag icke undertrycka min mening till mitt sällskap: aIlar är allt klart inom årets slut. Och innan året gick till ända var allt hvad den gamle fadren under många mödosamma år sammansparat förskingradt, och eleganten var — bankrutt. a På senare åren har Ljungberg lefvat på vigilang samt innehade till bostad vid häktandet 6 rum; men hans hu-hållerska ingick vid senaste fattigvårdsstyrelse-sammanträdet i Adolf Fredriks församling med ansökan om fattigunderstöd, enär dot icke fanns en kaka bröd i huset. Att Ljungberg en längre tid vetat vägen till andras plånböcker, antages, och af Pariser-eleganten finnes endast brottslingen qvar. Bland offren af en förvänd barnuppfostran är L. ett; han var för fin att arbeta, till och med för fin att se till sin verkstad och sin handel. Sitt läderlager sålde han, för att få kontanta penningar på en gång, för en spottstyfver till en annan garfvare, och reste och slösade bort dessa penningar. Redan vid 13 års ålder befalde modren tjenarne att kalla pojken Åunga patron, och han blef härigenom inbilsk och medveten om den rikedom som väntade honom. Lyckligtvis äro föräldrarne döda och kunna ej se sonens vanära. — Föräldrar! sen hvarthän en förvänd barnuppfostran kan leda!