Göteborgsposten – 8 mars 1872, sida 3

Evngelsmännen ha efter det stora upproret i Indien gerua velat synas regera denna ofantliga besittning med humanitet och välvilja. Det väckte derför stort uppseende, då det blef bekant, att ett uppror af Kookas i det nordvestra Indien undertryckts med barbarisk stränghet, i det en stor massa afrättningar egt rum. Af de utdrag ur den britiskindiska pressen, som meddelats i londonertidningarne, synes för öfrigt, att harmen häröfver varit lika stor i sjelfva Indien. Saken har varit föremål för en följd af interpellationer i Underhuset, och understatssekreteraren för Indien, mr Grant Duff, kar till svar härpå afgifvit följande upplysningar: Sedan upproret var undertryckt, utsökte generalguvernörens kommissarie Cowan femtio fångar, hvilka blefvo fastbundna vid kanoner, för att på detta sätt aflitvas. Med undantag af en fånge, som angrep en officer och derför blef nedbuggen at denne, utfördes exekutionen på dem alla. En annan kommissarie vid namn Forsyth lät vidare afrätta sexton Kookas, dock, efter hvad det 4synes, först sedan de dömts till döden, under det att Cowan gat befallning om afrättningarne, utan att ha låtit anställa den ringaste undersökning. Båda dessa kommissarier handlade emellertid helt och hållet på egen hand utan att göra den nu aflidne v. konungen det ringaste meddelande härom. Till bevis på att lord Mayo ogillade dessa afrättningar, anförde Grant Duff, att generalguvernören d. 19 Januari, samma dag som han fått underrättelse om det timade, telegraferat till guvernören i Pendschab: Förbjud alla summariska afrättningar af Kookas, utan eder uttryckliga besallning. Grant Duff lofvade. att han skulle meddela Huset alla till saken hörande aktstycken, så fort regeringen erhållit fullständig underrättelse om denna händelse. I Onsdags skulle inom Preussens Herrehus förhandlingarne börjas ang. den ofta nämnda skolinspektionslagen. Sällan har någon debatt inom preussiska landtdagen motsetts med större spänning än denna. Det är ej allenast nyfikenheten efter att få se den stridbare rikskansleren uppträda i full rustning mot sina forna anhängare, hvilka nu beskylla honom för affall från sina gamla principer; det gäller äfven för hela det klerikalt konservativa partiet att vara eller icke-vara gentemot den liberala ström, hvars förkämpe furst Bismarck nu genom händelsernas makt — eller rättare ödets ironi — har blifvit. Under de tre veckor, som gått till ända sedan den afgörande omröstningen i deputerade kammaren, har det af regeringen och den liberala pressen agiterats i en storartad: skala för att vinna röster inom Herrehuset för lagen. De liberala medlemmar af Herrehuset, som äro bosatta i Berlin, ha vid hvarje tillfälle lagt sina vänner provinserna på hjertat att infinnasig punktigt d. 6 d:s i Herrehuset, då debatten skulle taga sin början. Men lika ifriga uppmaningar ha utfärdats af det konservativa partiet för att samla en så stor numerisk styrka som möjligt. De polska medlemmarne ha äfven kollats att infiana sig och rösta som en man mot skollagen. På någon kompromiss är det ej värdt att tänka. Emot lagen ha inkommit 2300 peitioner med 228,000 underskrifter och för lensamma blott 24 med 5300 namn. Bland le förra finnas 24,861 luteraner, af hvilka de leste äro hannoveranare. Vi afvakta med nyfikenhet telegrammer rån Berlin.