Göteborgsposten – 8 mars 1872, sida 2

drig har jag råkat en menniska som haft en sådan förmåga som ni att låta tangan löpa huru länge som helst, sedan den en gång kommit i rörelse. Vi befinna, oss på platsen, som ni säger, men min fråga var: när skola vi skrida till arbetet? — I afton, sade den lille mannen. Är det tillräckligt snart för er? I afton, så fort den der bokhållaren har begifvit sig in för att dricka toddy, röka och spela biljard, så att det ingen finnes som stör oss. Är det nog för er? — Icke alldeles, knotade Grogram; qvällen är ej tiden för att gräfva; saker och ting se helt annorlunda ut då, och man kan knappt bestämma hvilken den rätta platsen är. — Skulle ni vilja gå dit nu då? frågade mr Pentweazle förargad och börja ert gräfvande och taga upp skatten och visa den för stationsbokhållaren som i brist af annan sysselsättning skall följa oss med blicken så länge han är här? Det skulle vara mycket förståndigt, eller hur? Nej, jag ämnar ännu en gång göra hufvudets auktoritet gällande, och ni måste göra hvad jag befaller. — Nå väl, jag har sagt hvad jag ville säga, sade Grogram.