Göteborgsposten – 8 mars 1872, sida 2

staken i marken, läte den stå upprät och sedan började gräfva ett hål straxt bredvid. — Hvad skall hålet vara till? frågade Grogram vresigt. — Till iogenting, så vidt jag kan fatta, sade mr Pentweazle; men om ett hål gräfves i närheten af denna stake, kan möjligen vår unge vän på stationen der tro att vi utföra några vetenskapliga experimenter som stå i förbindelse med telegrafen och hvilka äro alldeles öfver hans fattningsförmåga. — Och när ämnar ni komma till sjelfva saken? sade Grogram sedan han satt staken upprättstående i marken och tagit af sig rocken såsom förberedelse till gräfningen. När ämnar ni begifva er till den rätta platsen och låta oss fröjda oss vid åsynen af skatten efter hela denna långa tid hvarunder vi talat om den utan att ha tyckts komma den närmare för det? — Min gode vän, har detta varit mitt fel? sade den lille mannen; har jag ej oupphörligt, dag och natt, försökt inpregla i er nödvändigheten att för mig uppgifva platsen der skatten är dold? Har jag ej, utan att veta mera om denna plats än att den var belägen i England, af hela min förmåga arbetat på att få er dit, för att ej tala om alla de penningar jag uppoffrat i samma ändamål? Och har jag ej slutligen fått er dit? Och kunna vi nu ej se den lera som betäcker platsen der alla våra förhoppningar äro innefattade ? : — Jo, jo, jo! sade Grogram. Jag visste väl, jag, att jag skulle uppväcka begäret att sladdra hos er. Al