Göteborgsposten – 8 mars 1872, sida 1

handlades statsutskottets utlätande ang. utgifterna Frågan om anskaffning af kanoner och ammunition, hvartill regeringen äskat och utskottet tillstyrkt 330,000 rdr, framkallade äfven någon öfverläggning, hvarunder dock intet annat yrkande än på bifall framställdes. Likaledes godkändes utskottets hemställan om 700,000 rdr till byggande at krigsfartyg, för hvilket ändamål K. M:t äskat ett belopp af 1,700,000 rdr. Hvad utskottet i öfrigt i detta utlåtande hemställt blef utan diskussion af kammaren godkändt. I Andra kammarens aftonsammanträde beunder sjunde hufvudtiteln. Utskottets i öfverensstämmelse med K. M:ts proposition atgifna förslag om höjandet at anslaget till skogsväsendet med 24,284 rdr 91 öre, att användas dels till aflöningar af nya tjenstemän, dels till törhöjning i förut utgående anslag, gaf anledning till någon diskussion, hvarunder hr Åstrand afgaf ett eget förslag, innefattande hemställan om hitall till endast en del af itrågavarande anslagsfordringar. På yrkande af hr Hörnfeldt blef utskottets hemställan. hvars befogenhet ätven hr finansministern sökte ådagalägga, af kammaren godkändt. Någon diskussion uppstod äfven i anledning af utskottets hemställan om afslag å hr Liss Olof Larssons motion om nedsättning i nuvarande anstaget till kgl. teatrarne från 60,000 rår till 45,000 rar. Motionären uppträdde till försvar för sitt förslag och ansag, liksom ock hr O. B. Olsson, att teaterns affärerg numera voro så goda, att den kunde tåla vid den ifrågaställda nedsättningen. Mot en sådan uppträdde hr Hedin, anmärkande, att det måtte vara andra skäl än blott ekonomiska som förestafvat motionen ; sannolikt hade den ock framkallats af hänsyn ull bildningens och sedlighetens intressen, dem motionären uppenbarligen ansett vara hotande genom de nöjen teatrarna erbjöde allmänheten och namneligen Stockholms betfolkning. Talaren fann något landsfaderligt i denna omsorg, men påpekade derjemte säsom något ganska märkligt, avt motionärens uppfattning af, den nedsättning, som i detta anslag borde göras, mycket skiftat, så att då han för några är sedan yrkat hela anslagets utgående, han nu ätnöjt sig med en minskning af 15,000 rdr. Motionärens törnämsta skäl för detta yrkande eller att han vore oförmögen att inse nyttan och värdet af teatern såsom bildningsmedel vore dock allt för svagt att vinna riksdagens atseende. Det vore ock egendomligt, att detta yrkande tramställts just nu, da teatern efter allt hvad det vill synas, är på god väg att reglera sina affarer samt dessutom. visat sig söka bättre än förr tillgodose den dramatiska konstens intressen. Hela yrkandet betraktades af talaren som en käpphäst, hvilken vore utsliten och borde få begitva sig till ro. Mot motionärens förslag uppträdde atven hrr Kallstenius och frih. Ericsson, i öfverensstammelse med hvilka åsigter kammaren godkände utskottets förslag med 85 röster mot 78. 1 afseende a ötriga under sjunde hufvudtiteln uppförda ordinarie anslag, hvaruti ingen förändring blitvit itrågasatt, haue utskottet hemställt, att dessa avslag måtte uppföras tjll enahanda betopp som för Innevarande staisreglering äro bestämua. Denna hemstallan klanurades at hr Hedin sä till vida, som ban ville att, i atseende å det i densamma innetattade reservationsanslaget ä 46,500 rur, en atknappning at nägot ötver 22,000 rdr skulle ske, emeuan deuna summa utginge till en mängd grausikationer eller pensioner, som här ej vore på sin plats. 1 sagde syftning yrkade talaren aterremiss. Sedan emellerud statsradet Wern utvecklat skälen för bibehällandet af detta anslag, blef ock detsamma beviljadt med 85 röster mot 15. I atseende å anslaget för kolonien S:t Barthelemy uttalade hr Gumelws sitt beklagande derötver, att detsamma under loppet af senaste åren alltjemt ökats, och då han ej kunde hoppas bifall till ett förslag om att staten skulle afhända sig denna koloni, uenna dyrbara. klenod i svenska konungens krona, vore det ock för intet, ville han inskränka sig till att yrka, det anslaget måtte förändras trån extra anslag till förslagsanslag. Statsrådet Weern redogjorde för de orsaker, som framkallat fördyrandet at denna vär kolonis förvaltning och framhöll bland må finnas nödiga. annat särskildt det sjunkande ullstand, hvari inkomsterna af denna koloni sedan en tid tillbaka betunnit sig. Vid votering segrade utskottets hemställan med 88 röster mot 65. Sedan den medicinska frågan genom en motion af hr Liss Olof Larsson angående förnyad skrifvelse till K. M:t om beredande ar den utaf riksens ständer är 1861 beslutade likställighet mellan Karolinska institutet i Stockholm samt medicinska fakulteterna vid universiteten åter blitvit bragt å bane vid denna riksdag, har Andra Kammarens tilltälliga utskott, till hvars behandling denna motion varit hänskjuten, i afgitvet utlåtande föreslagit, att riksdagen matte i und. skrifvelse anhålla, det K. M:t täcktes, på sätt rikets ständer i skrifvelse af d. 16 Maj 1863 föreslagit, medgifva Karolinska med.-kir. institutet rätt att, i likhet med universitetens medicinska fakulteter meddela så väl den så kallade medicine kandidatexamen som den praktiskt medicinska eller licentiat-examen, samt ait k. stadgarne tör bemalda institut af d. 26 April 1861 mätte i öfverensstammelse härmed varda ändrade och de åtgärder i öfrigt vidtagas, som för betordrande till verkställighet häraf Vid föredragning af detta ärende i Andra kammaren erhölls ordet till en början at chefen för ecklesiastikdepartementet statsrådet Wennerberg, hvilken ingick i en uttörligare redogörelse för Karolinska institutets utvecknng från en kirurgisk yrkesskola till det omfattande medicinska läroverk, som det i närvarande stund utgör. Denna redogörelse lemnades hufvudsakligen i den atsigt att visa, det ifrågavarande läroverk ej genom 1861 års stadga blitvit beröfvad någon af detsamma förut innehafd rättighet utan småningom blifvit utvidgadt, samt derunder allt tydligare lagt i dagen en tendens att utbilda sig till ett både på den praktiska och teoretiska sidan fullständigt medicinskt läroverk. Denna tendens hade isynnerhet framträdt efter år 1835 — ett för läroverket betydelsefullt år, då först fråga om dess fullständiga utbildning bragtes å bane hutvudsakligen i följd af en skritvelse från frih. Berzelius, hvari han sökte visa nödvändigheten af den praktiska och teoretiska medicinska undervisningens förening. Vidare relaterades riksens stän