Göteborgsposten – 7 mars 1872, sida 2

— Ja, ja, sade Frank otåligt; det är visserligen godt och väl att han lär sig skilja mellan rätt och orätt, och det söka de väl lära honom i hvilken skola han kommer till; men jag menar någonting mer än det. Eftersom ni Säger att ni ej vill gifta om er och att ert framtida lif helt och hållet kommer att egnas åt er son, så förmodar jsg att ju bättre ställning han kommer att intaga i samhället, desto stoltare och mer tillfredsställd bör ni känna er öfver honom. Hvad han nu kommer att egna sig åti framtiden skall bero på den uppfostran han erhåller. Om han får gå i den vanliga byskolan, skall han växa upp i likhet: med byns öfriga ungdom; men kan han komma i åtnjutande af en annan uppfostran, skall han bli höjd till en annan krets och blir i stånd att sjelf välja sitt yrke; det vill säga, han kan bli militär, lagkarl, läkare, prest eller hvad han och ni kunna bestämma. — Jag skulle i sådant fall vilja att han blefve prest, sade qvinnan. Jag skulle ej vilja ha honom till militär, ej heller, tillade hon med ett småleende, tycker jag särdeles mycket om lagkarler eller doktorer, ehuru den gentleman hvars namn jag ej kan minnas var mycket artig och ordentlig med att skicka mig penningar. — Nå väl, han kan då bli prest, sade Frank. — Ja, sir; men hvarifrån skall han få den goda uppfostran ni talar om? — Jag skall draga försorg derom, sade Frank; jag skall åtaga mig den saken fullkomligt. Jag är villig att bekosta hans uppfostran och skall draga försorg om honom tills han blir sexton eller sjutton år gammal, och