Göteborgsposten – 7 mars 1872, sida 2

fullkomligt tillräcklig för mitt och gossens underhåll. Något annat vet jag mig ej behöfva, men min tacksamhot mot er är lika stor, sir. — Har ni någon tanke på att gifta om er, mrs Bradstock? — Ej den saflägsnaste, sir, sade qvinnan i bestämd ton. Jag skall aldrig gifta om mig. Ehuru — jag talar öppet med er — ehuru jag ej vill påstå att jag icke kunde ba utsigt dertill på ett par håll — jag tror det vara mer än sannolikt; men jag har hvarken hjerta eller böjelse för något nytt giftermål, det är rena sanningen. Min kärlek är begrafven med George, och jag vill ej försöka återlifva den för någon annan. Mitt lif skall erhålla tillräckligt intresse genom omvårdnaden om min son. — Er son! sade Frank; ja, det är sannt! Er ställning här är ganska behaglig, och ni har all ting trefligt och beqvämt; men detta är dock ej tillräckligt för att sätta er i stånd till ait gifva er son en god uppfostran. Ni kan visserligen låta honom gå i byskolan och få lära läsa och skrifva! men det är ej en sådsn uppfostran jag menar — han bör få mera lärdom än den som kan inhemtas i byskolorna. — Jag vet icke, sir, sade mrs Bradstock tveksamt; jog vet just icke att mycken lärdom är förmånlig för en man. Om han lär att skilja rätt från orätt och håller sig till det, så synes det mig vara all den lärdom som är nödvändig. om hans far fått lära det, skulle ha varit en helt annan man; då kunde han ha varit hos oss i denna stund.