Göteborgsposten – 7 mars 1872, sida 1

Utan egare ). Af Edmund Pates, förf. till Moderna Vagabonder m. fl. Qvinnan darrade under det hon talade och tårarne rullade ner från hennes ögon. — Men allt var nu förbi och han var borta. Jug visste att han var dömd till transportation, men jag trodde att det fanns någon möjlighet för mig att få se honom, och eburu jag på den tiden ej skulle ha velat erkänna det för någon, var det hufvudsakligen derföre jag antog anbudet att resa ut till Australien. Jag trodde att det skulle vara en möjlighet till att få se honom der, och kanhända att vi åter kunde komma tillsammans. Men hur är det med er, sir, är ni sjuk? — Nej, sade Frank, som lutade sig tillbaka i stolen med händerna framför ansigtet; det är blott en öfvergående kramp; bry er ej derom, mrs Bradstock; jag skall vura bra inom en minut; det är verkan af resan eller någon förkylning derute. Jag har ofta sådana attacker, men de vara aldrig länge. Se så, nu är jag bättre. Han höjde på hufvudet och försökte småle, men hans ansigte var dödligt blekt.