dem för sitt förslag i afseende på presslagen hvilket gör honom till så godt som enväldig Lyckas denna plan, så skall det först oc främst visa sig, att fusionstörsöket mellan mo narkisterna misslyckats, och för det andra skal Thiers då ha att begagna sin drakoniska press lag så godt som uteslutande mot bonaparti sterna, för hvilka han synbarligen hyser er ängslig oro. Det är sällsamt nog at se, huru de franska tidningarne antaga säsom helt naturligt, att presslagen skall gå igenom. De yttra sig tillochmed med en viss vördnad om Thiers och fiona hans åtgärd utgöra ett bevis på kraft, som imponerar på dem. Det för behandling af presslagsförslaget nedsatta utskott har redan hållit ett första sammanträde, under hvilket debatten var liflig. Flere talare yttrade sig för förslaget med några modifikationer. Casimir Prier, som förordade det, sade, att han sjelf, då han var minister, förberedt ett liknande förslag, hvilket han dock af politiska omständigheter förhindrats ifrån att framlägga. Det var nödvändigt på grund af regeringens försvarslösa ställDing i departementeroa (hvarest juryer som bekant nyligen frikänt flera af regeringen åtalade bonapartiska blad). Många embetsmän, isynnerhet prefekterna, voro osakra angående regeringens framtid, och denna osäkerhet förorsakade oundvikligen en svag förvaltning, ett sakernas tillstånd som skulle vara skadligt för landets intressen. Tal. påstod, att regeringen hvarken var provisorisk eller definitiv, utan fullkomligt regelbunden och laglig, hkstäld med församlingen sjelf och af samma varaktighet. Utskottet valde hr Moulin till ordförande: han är gynsamt stämd för förslaget med några förändringar.j Sju af utskottets medlemmar äro nu för det. Eol. en korresp. till Times, antager man i Versailles, att förslaget skall med någon ändring bi antaget. I stället för angrepp mot regeringen vill man sätta angrepp mot de rättughetor och den myndighet, som regeringen har af församlingen-Venstern har beslutat skicka en deputation till Thiers för att tacka honom för hans bemödanden om republikens sak och uppmana honom att frambärda på samma bana. En liknande adress har voterats af generalrådet i Meurthe och Moselle, på hvilken Barthölemy de Saint-Hilaire svarat i Thiers namn, uttryckande dennes fasta beslut att bevara den åt honom anförtrodda republiken orubbad. Generalrådet kan vara öfvertygadt om, att Thiers alla ansträngningar äro riktade mot detta mål; och han skall nog veta att hålla sitt löfte. Inrikesministerns förslag om presslagen är, heter det vidare, ett nytt bevis derpå. Regeriogen väntar sig förtraffliga verkningar af denna åtgärd. Det är en lycklig omständighet för republiken att den på allt sätt representerar ordningen. Republiken har ingenting att frukta, om den törblifver försigtig. Hon måste ha understöd at alla goda medborgare. De af regeringen hos församlingen föreslagna åtgärderna skola leda till republikens bibehållande och skola helt säkert icke förblifva de enda. Man kan af denna skrifvelse således sluta till, att Thiers nu funnit sig böra ovilkorligt och bestämdt ställa sig på republikens. basis gentemot de monarkiska stämplingarne och särskilt emot bonapartisterna, i det sannolika hopp att han sålunda skall ha flertalet af fransmännen för sig. Det återstår att se.