varliga dominos och skådade ner på den brusande mängden. Alla de öfriga biljett-egarne till denna rad svängde om dernere i en sprittande vals. Ingen föregående maskerad härstädes har kunnat uppvisa en sådan mångfald af eleganta, delvis dyrbara kostymer. Bland alla de femå sexhuadrade som i hvirflande yra kretsade omkring i cirklar, hvilka mången önskat större, om glädjen varit mindre, kunde ögat knappast upptäcka ett femtiotal i vanlig baldrägt tillstädeskomna kavaljerer, hvilka följaktligen ej gjorde större afbrott i den mångiärgade samlingen än en hand full pepparkoru skulle göra, inblandad i en af konditor Nissens jättestora glascylindrar med kulörta sockerkulor. Vi blanda oss i mängden och börja studera de olika typerna. Papageno och Papagena i trogen, utsökt elegant kostym af mängtärgade fjädrar, munlås, pans-pipa, fågelbur, ingenting saknas, den stolta Selika, afrikanskan, ståtlig och bländande i sin dyrbara drägt, två förtjusande sjönymfer, hvilka troligen i sitt korallslott mottaga vilsekomna sjöfarande menniskobarn från alla länder, med sådan ledighet uttryckte de sig på en mängd olika språk, en näpen studentska, med den hvita mössan kokett på sned på det lockiga hufvudet, ett engelskt par, turister of first rate, uppvaktade af sina lillepytt-grooms och — särdeles ladyn — förträffligt inne i rollen, en gravitetisk skolmästare, omgifven af en hel svärm skalkaktiga och munviga skolflickor, en smålands--pajk med sin näpna jänta under armen, en annan bondskolmästare i en ypperhig gammaldagskostym — kasketten och väaten borde förvaras i Musei etnografiska samlingar — samt utrustad med en talfärdighet, som kunde förbrylla äfven den fyndigaste, fyra smidiga skeppsgossar i ytterst prydliga drägter, en hög och allvarsam grek med präktig hållning, käringar och gubbar i bonddrägter och gammaldagskostymer, ja, tillochmed i nattrock, stolta spaniorskor, apanska grander och Figaros, blomsterflickor, turkinnor, sotare, stadsbud, elowns, kort sagdt, allt hvad man sett och icke sett på de öfriga maskeraderna stöta vi på i trängseln och göra dervid äfven den ganska glädjande upptäckten att samtalet från enstafviga ja och nej, non och out, yes och no vid denna bal öfvergått till en ganska ledig och pikant maskeradkonversation. Beyerböckska orkesterns lifvande toner brusa oaflåtligt genom salen, i buffeterna fyllas och tömmas bålarne oupphörligt, korkar springa i taket, här är det champagnen, som stänker sina perlor i glaset, der seltersvattnet, temperaturen blir afrikansk och ysterheten sydländsk som på en italiensk karneval, men öfverskrider dock aldrig det passandes gräns. I ett hörn stå Bismarck och Moltke; de synas allvarsamt fundera på att annektera några af de bländande furstendömen hvilka här förekomma i hundrata:, dessa om hvilka Talis Qvalis sjunger: Ej jag ville, ens i drömmen, Vara Rysslands czar, Men för dessa furstendömen Ständig hospodar. Plötsligt skockar sig den böljande folkmassan omkring en punkt. Hvad är på färde? Jo, ett jättestort ägg har blifvit infördt och placeradt midt på scenen. Pip-pip-pip — höres derinifrån, ett-tu-tre brister skalet och en kyckling i illusoriskt trogen fjäderskrud hoppar ut, kilar in i bland mängden och försvinner. Det är öfver midnatt och borden i stora foyern äro fullsatta af supörande; maskerna ha fallit och öfverallt höras utropen: Ån kors, var det du? — (För tusan, var det du, som mystiflorade mej så grundligt? o. s. v. En och annan kavaljer ser något snopen ut. Hvarför? Ack, masken har fallit och ban ser nu, att den tjusande herdinna, som han hela aftonen trakterat med fleuretter och champagne, istället för en sjuttonårig ungmö är ... någonting helt annat. Man är emellertid något mera belåten med anrättningarne och serveringen nu än föregående gånger, man mumlar ett halft gillande: Visst kunde det vara bättre, men... och kilar åter ner i danssalongen, der glädjen och munterheten nu nått sin höjd. Klockan blir två och balen afblåses. Danssalongen står snart tom, men i foyern fortgår maskeradhvimlet tills dager blir ljus och då de sista gästerna aftroppa se de vid en blick genom fonddörren danslokalen, hvarest de nyss svärmade omkring i glädtig yra, i det närmaste åter förvandlad till teatersalong. Teatermaskinisten hr Dahlström är en rask karl och en dylik förändring, är för honom en småsak; nå, nå, han är ju också van vid attt. ex. på några sekunder låta Leonoras strålande bröllopssal förbytas i ett kusligt fängelse, der Azucena och Manrico sjunga sina klagovisor för hvarandra. Det allmänna omdömet om denna maskeradbal har utfallit högst gynnsamt: trångt var der, men roligt-, säger man. Det förljudes också att dir. Åhman, för att tillmötesgå en från flera håll uttalad, liflig önskan, beslutat att frånträda sin ursprungliga föresats, att låta denna maskeradbal bli den första och enda samt anordna ännu en dylik. Efter hvad vi förnummit. är dagen för denna forelöbig bestämd till Fredagen d. 22 Mars. I sådant fall laänan Ain hmam dans teeeMrtudoo