Göteborgsposten – 1 mars 1872, sida 2

knutits vid en så tidig ålder och var så allmänt känd öfver hela trakten att, huru mycket de unga männen i grannskapet än kunnat beundra henne, var Jack den ende som låtit sin beundran öfvergå till ett formligt frieri. Hennes förlofning med Frank — ja, det var den axel kring hvilken hvarje handling i hennes lif vridit sig allt sedan hon med rodnande kinder först lyssnade till honom och öppet samtyckte till att mottaga hans kärlek. Det var då någonting rörande honom som var orsaken till hennes närvarande nedslagenhet — såsom hon slutligen nödgades erkänna för sig sjelf efter långt betänkande och många fåfänga försök att härleda orsaken från andra källor. Men var ej hans kärlek till henno fast? Hade han ej gifvit henne tillräckliga prof derpå derigenom att han kommit tillbaka och sökt upp henne och derigenom att han sökt förmå henne — såsom han flera gånger efter sin återkomst gjort — till att bli hans hustru så fort som möjligt ? Hon erkände för sig sjelf att äfven om han återkommit i det olyckliga tillstånd, hvari hans sista bref från Australien framställt honom, skulle hon ha föraktat sig sjelf om hon blott för ett enda ögonblick tillåtit sig en sådan misstanke som att hennes förändrade lefnadsvilkor varit det enda som dragit honom tillbaka till henne, och hon skulle äfven under nyssnämnde förhållande ha varit öfvertygad om att han kommit tillbaka lifvad af samma kärlek som förmått honom att fara ut och söka förmögenhet för hennes skull. Huru mycket större anledning hade hon ej nu till att inge detta! huru mycket mindre kunde