Göteborgsposten – 29 februari 1872, sida 1

Utan egare ). Af Edmund Pates, förf. till Moderna Vagabonder m. fl. — — Tyst! sade don lille mannen i det han höll upp sin hand. Behöfs ej att nämna det mera; tala aldrig om det mers, om ni vill vara så god; någon kunde få höra det. Nej, jag har naturligtvis ej glömt det! Hvad föranleder er att göra denna fråga? — Emedan ni är en sådan liten besynnerlig kurre — den besynnerligaste jag någonsin sett, fastän jag sett många sådana i mina dar. — Hvarföre tycker ni att att jag är så besynnerlig, min käre Grogram? frågade den lille mannen mildt. — Hvarföre jag tycker det? sade Grogram i det han höjde på rösten, så att mr Pentweazle blef helt ängslig fastän de voro alldeles ensamma i rummet. Har ni ej under flera veckor, nej månader, pinat mig med era frågor för att få veta hvad ni önskade veta? — Nå väl? — Och nu då ni fått veta det och då jag troddo att ni skulle flyga i väg med första snälltåg för att komma till pletsen, hvars namn jag uppgifvit för er, sitter ni ) Forts. fr. N:o 49.