Göteborgsposten – 29 februari 1872, sida 1

t —7U) ——— ——— —— sade Grogram i det han allvarligt betraktade sin kamrat; det skall fordras all er fyndighet för att hitta på någon giltig förevänning för vårt besök på en sådan plats att slå i folk. — Ni har rätt, sade mr Pentweazle. — Det är ej min mening att förolämpa er, men — ni har ett så underligt utseende, att det ej är många yrken ni kan gifva er ut för. — Riktigt! sade mr Pentweazle. Vot ni, jag tror verkligen att sammanvaron med mig har haft den mirkvärdiga inverkan på er, att en gnista af förnuft blifvit tänd i er hjerna. Ni tycks verkligen ha upptäckt att vi, för att med framgång utföra våra planer, böra båda föreställa personer, hvilka skola ha något vanligt eller mindre vanligt göromål att uträtta i Gwynruthin. Som ni säger är det ej många yrken jag synes passande för; men jag tror mig ha hittat på en befattning åt mig, som både är ganska lämplig för vår plan och för hvilken jag lika väl som någon annan kan vara lämplig. — Och hvad skulle det vara för en befattning? frågade Grogram. — En telegrafingeniörs, sade mr Pentweazle; för en sådan fordras det hufvud snarare än senor, och en större eller mindre kroppsstorlek har ingenting att betyda då det är frågan om att leda och anordna andras arbete. — Nå hvad skall jag vara då? frågade Grogram. Ni får ej fara dit ensam, utan jag vill gerna vara tätt efter i farvattnet. — Oroa er ej, min bäste sir, sade mr Pentweazle