Från Utlandet. Den förut begagnade satsen, att hela Europa liknar ett enda krigsläger, har i våra dagar mer än någonsin sin tillämplighet. Alla makter rusta med febersjuk häftighet, och allt väldigare äro de massor af krigare, som kallas under sanorna. Från Berlin skrifves sålunda, att Tyskland skall i år företaga en större rekrytutskrifning, än någon gång förut, hvartill man finner förment anledning deri, att Ryssland och Frankrikes armer tilltaga i styrka. Den franska bären skall efter den nya planen bli 630,000 man stark och fördubblas under loppet af tolf år. Österrike kan i hvilket ögonblick som helst rycka i fält med en åtminstone lika stark här. Ryssland skall år 1883 ha en här om 1,600,000 man, och på grund af den oerhörda hastighet, hvarmed det utvecklar sitt jernvägssystem, skall det komma att utöfva en vida större tryckning än någonsin förut. Denna tryckning skall redan börja att kännas till hösten, då jernvägen mellan Kiew och Brest-Litowsky öppnas. Det är den sista strategiska bana af vigt, som ännu återstår i Rysslands europeiska provinser, och då den fullbordats, är en direkt förbindelse bragt till stånd mellan de sydliga och de vestliga provinserna, eller rättare sagdt emellan de starka härar, som Ryssland måste ha på båda ställena i hvarje europeiskt krig. Först voro dessa härar skilda ifrån hvarandra genom ofantligt afstånd och ett sumpigt land utan banade vägar. För ej länge sedan fullbordades jernvägen emellan Warschau och Moskva, efter hvilken alla ryska strategici längtat så mycket. Under dessa omständigheter — skrifves det — måste Tyskland, som ligger midt emellan alla dessa militärstater, vara betänkt på att sörja för sin säkerhet. Förr blefvo många, som infunno sig vid mönstringarne, kasserade på grund af förmenta kroppslyten, men i sjelfva verket dertör att Preussen icke ville intörlifva hela det värnpligtiga manskapet i armån. Nu skall det bli annorlunda. Tyskland utskref förr 120,000 rekryter årligen, men detta antal anses nu icke mera tillräckligt, och man vill ha 130,000 eller 140,000 rekryter. Så som förhållandena för ögonblicket äro, kan Tyskland oförtöfvadt etälla en million soldater på benen, hvilken siffra man lätt tår fram, då man lägger de 720,000 man, som det vid fredens afslutande hade i Frankrike, till de 250,000, som då befunno sig i tyska garnisoner. Huru betydande en sådan styrka än kan taga sig ut, var den dock ringa i jemförelse med de trupper, som mobiliserades i Frankrike. Hela den styrka, som den kejserliga och den republikanska regeringen uppställde, utgjorde minst 113 million man, af hvilka 963,000 voro krigsfångar, då fälttåget slutade. Man har nyligen atslutat beräkningarne öfver Tysklands hela förlust i kriget; den utgjorde c:a 180,000 man, och mer än hälften af dem består af invalider. Då alla tyska stater nu skola öka sina årliga rekrytutekrifningar, hvilket vill säga detsamma som att i betydande mån tillöka sin stående armå, kan man deraf finna den satsen bekräftad, att genom Tysklands indragande under Preussen det förra blifvit, hvad det senare alltid varit, en militärstat, hvarför det äfven måste öka sin redan förut ofantligt tunga krigsbörda ännu mera. Huru länge skall tyska folket tåla denna utpressning, tramkallad genom en eröfringspolitik, hvilken förr eller senare skall återverka i tunga slag på detsamma? — Grefvon af Chambord gör fortsarande mycket väsen af sig i Antwerpen, dit fransmän strömma i sådan mängd, för att helea på sin konung., att från d. 16 till d. 23 ej mindre än 4600 st. anländt dit. Bland dessa bar man särskilt under sista dagarne bemärkt hertig de la Tremoville, hertig de Roban och erkebiskopen af Orlöans msgr Dupanloup. Från Llle har en deputation af ej mindre än 250 legitimister uppvaktat konungenoch tågat i procession på gatorna med den hvita fanan i spetsen. En massa af legitimister helsade konungen, då han i Sövdags utträdde ur Antwerpens katedraf, med rop af Letve Hen