Göteborgsposten – 27 februari 1872, sida 2

den haft annat att tänka på sedan dess, eller att ej on tillräcklig mängd brott blifvit begångna för att komma folk att glömma både er och stölden? Hvad som blifvit af era gamla bekanta! Hvad rör det er? Det var endast en af dem som visste något om saken, säger ni, och jag säger er att han är död. Jag bör veta det, ty jag har hört det af värden sjelf, som såg hans lik. — Det är nog godt och väl, sade Grogram buttert. Och det är just ett af skälen hvarföre jag kan säga: ingen brådska. Ingen annan har någonsin vetat hvar skatten är gömd, än han och jag. Han är död och således är det nu ipgen mer än jag som vet det; derföre säger jag än en gång: hvad är det som brådskar? Der ligger den och kan hemtas när helst vi vilja fara och hemta den. — Det är just hvad ni ej begriper, ni stora dumma nöt! skrek den lille mannen. Ni går på och säger: Der ligger den! liksom om den låge i Englands bank, och ni endast behöfde skrifva en anvisning, hvarefter vi kunde taga en droska och fara att hemta den. Ni tycks ej kunna få i hufvudet på er, att sedan ni fullgjort er förbindelse genom att för mig omtala hvar skatten ligger, blir det en nödvändighet för mig att uppgöra en plan rörande sättet huru vi skola aflägena den utan att ådraga 088 ringaste misstanke. — Jag hade glömt det, sade Grogram. — Glömt det! skrek mr Pentweazle. Ni har aldrig tänkt på det, och ni tänker aldrig på någonting! Antag att den är gömd i väggen på ett hus eller lagd under golfvet eller dold i någon gömma i spiseln — för hvar