Göteborgsposten – 26 februari 1872, sida 2

Frän Utlandet. Det är tydligt, att den närvarande regeringen i Frankrike med stigande oro motser, hvad som kan hota, och denna oro är väsentligast framkallad af fruktan för bonapartismen. Och oron har stegrats ända derhän, att, såsom ett af dagens telegram anför, regeringen betraktar det som en kabinettsfråga, om nationalförsamlingen antager eller icke det af henne väckta förslaget om rättighet att få vidtaga vissa åtgärder mot de stämplingar, som kunna förebafvas mot regeringen eller natiovalförsamhingen. Att regeringen fruktar dessa stämplingar från bonapartisternas sida, veta vi. Men hon torde väl också ha anledning att hysa någon fruktan för den stora högerns program, och det är väl mer än sannolikt, att det lagförslag, som man vill genomdrifva med bonapartismen tili skylt, äfven är riktadt mot den ofta nämnda fusionen mellan orleanister och legitimister, eller högern och högra centern. En liflig rörelse råder i avledning af denna fusion i Antwerpen, der Henrik V, eller grefven af Chambord, bor; och det är ett anmärkningsvärdt tidens tecken, att allt flera framstående män samlas dit. Der åtelen är, dit samlas ock korparne, säger ordspråket. Änvu är högerns program likväl icke offentliggjordt. Det skall för öfrigt vara kort, men väl redigeradt. Det börjar med den reflexionen, att, ester de lidanden Frankrike haft att utstå, dess första behof är att återställa lugn och säkerhet för alla intressen. Fördraget i Bordeaux afslöts i denna anda. Men f.n. äro lugnet och ordningen mera skenbara än verkliga. Frankrike behöfver en kraftigare och med större hjelpmedel utrustad politik. Det förnuftigaste medlet är derför att återvända till monarkien, en monarki som, fastän skat