Göteborgsposten – 26 februari 1872, sida 2

tande åt tidsandan, skulle vara ärftlig, konstitutionel och frisinnad, som skulle garantera samvetssribeten, den borgerliga och politiska jemlikheten samt sysselsätta sig med förbättrandet af de arbetande klassernas ställning. Till sist försäkras, att man på intet sätt vill lösa det i Bordeaux ingångna paktum eller förändra den närvarande regeringsformen. Undertecknarne vilja endast garantier för framtiden, i händelse Frankrike skulle skrida emot nya hvälfningar, de vilja dermed blott antyda en väg, men icke framkalla ett statsstreck. Sådant är ungefär det mycket omtalade manitestets ordalydelse. Det berättas, att ett tåg från Havre till Paris blifvit stoppadt af myndigheterna, som anställde undersökningar i detsamma ang. bonapartiska agenter. En brefskrifvare till lIndåp. belge vill veta, att Thiers insett nödvändigheten af att bryta med högern. I andra tidningar försäkras, latt presidenten icke längre vill motsätta sig utnämningen af Casimir Perier till v. president. Den republikanska venstern har ännu icke fattat något afgörande beslut; man antager likväl, att den skall i nödfall sluta sig till venstra centern. Hvad som emellertid bådar illa för regeringen, är den omständigheten, att hon för ögonblicket endast i venstra centern har ett uppriktigt och tillgifvet stöd. Från Preussen meddelas den för Bismarck illa bådande underrättelsen, att Herrehuset i dessa dagar nedsatt rörande lagen om skolinspektionen ett utkott, som skall afgifva betänkande i saken. Detta utskott består af femton medlemmar, at hvilka tolf eller tretton tillhöra den yttersta högern. Bismarcks organ Jordd. allg. 2eit. misstager sig svårligen, då den säger, att utskottets sammansättning ricke kan missförstås. Demonstrationen är så tydlig som den kan vara; den utgör inledningen till det stora slag, som det konservativa partiet skall leverera mot den affallne Bismarck. Efter omröstningen i dep. kammarens sammanträde d. 13 d:s, då lagen om ekolinspektionen antogs, förkunnade det nationalt liberala partiet i skrytsam ton, att brytningen mellan Bismarck och de konservativa nu var oläklig och det parlamentariska regoringssättet var för beständigt grundadt i Preussen. Kreuz-Zeitung, de konservativas organ, tror sig likväl böra hälla några malörtsdroppar i de liberalas glädjebägare. Bladet utalar neml. såsom sin öfvertygelse, att hvarken Bismarcks forna vänner eller regeringen i allmänhet hysa något tvifvel om, att det liberala partiets glädje öfver den ögonblickliga förryckningen af partiforhällandena skall bli af kort varaktighet. Bladet antyder tillika, att rikskansleren snart skall få tillfälle att visa de liberala, hvar han söker sitt egentliga och varaktiga stöd. För öfrigt nedlagger Kreuzzeit. icke vapnen i kampen om skollagen. Bladet meddelar en skrifvelse från en ansedd konservativ statsman, hvari lagens nuvarande text betecknas som förkastlig; det tillägges likväl, liksom för att inleda ett närmande till Bismarck: Hvad som skiljer det konservativa partiet från regeriogen, är dess afvikande mening om lagens nödvändighet och betydelse. Stateregeriogen anser lagen nödvändig som ett medel till att dämpa den växande upphetsningen; de konservativa deremot äro af den åsigt, att medlet förfelar sitt egentliga mål och skall snarare öka upphetsningen, än bidraga till stämningens lugnande. För öfrigt har man nu, efter det under franska kejsardömet ibland använda systemet, fått utspridt ett rykte om ett tillämnadt mordattentat mot Bismarck. En apotekare från Posen, katolik och polack, skall neml. hafva yttrat, att det snart skulle bli annat af i Berlin, dit han begifvit sig. Vid en undersökning i hans bostad fann man en — terzerol! Sjelfva de national-liberala bladen, hvilka dock nu sluta sig till Bismarck, säga temligen öppet att det hela är komedi. Så läses i Volks-Zeit. : Detta är helt säkert blott en sensationsnyhet. Uppgiften, att Åpolisen skulle vara personer på spären, låter alltid något misstänkt. Det är för öfrigt af ett särskilt intresse att se, huru polisen, som annars haft en enskild vakt i Bismarcks palats, för att skydda honom mot demokrater, nu med misstänksamma blickar mönstrar jesuiternas och Kreuzzeitungspartiets alumner. Slätrakade unga män må taga sig i akt, då de nu passera Wilhelmsstrasse. Ett af våra telegram för dagen angifver, att stämningen i Amerika är i afseende på Alahamafrågan allt annat än monand I olalfon