1411512 v11Å AVI VALV LIV Pe 8 FSATA Ul släppas, om de gjort sig förtjenta af beröm för godt uppförande, qvarhållas återigen många härinne under åratal och till dess någon välkänd medborgare förklarar sig villig att taga honom i sin tjenst eller på annat sätt draga försorg om honom. Fler än en af våra grannar derinne, sade inrättningens föreståndare, ha tillbringat största delen af sitt framfarna lif i detta qvarter; vid 7 års ålder kommo de bit in och vistades här med korta mellantider tills de bletvo 16 år, hvarefter denna inrättnings portar tillslötos och den andras öppnades för dem. Nästa gång flytta de ett längre stycke härifrån — till statsfängelsetk. Jag infördes i ett större rum, der de små fångarne, alla klädda i lika drägter, voro sysselsatta med sitt frukostmål, som var framdukadt på tvenne långa, med zinkplåt belagda bord. Ungefär halfva antalet bestod af negerbarn. En herre gick sram och tillbaka på golfvet med ett slags karbas i handen, och fullkomlig tystnad rådde härinne. Från denna sal kom jag till köket, fint som ett förmak, för hvars föreståndarinna jag blef högtidligt presenterad. Hon räckte mig handen och frågade om jag frukosterat, liksom ville bon dermed låta mig förstå, att hon ej hade skäl att skämmas för sina anrättningar. Härifrån följde mig den artige föreståndaren, en medelålders neger, till bakstugan, der jag måste blicka så djupt in i ugnen, som möjligt, smaka på degen och känna på bullarne. Derefter bar det af till en midt på den väl vårdade, ganska stora gårdsplanen stående tvåvånings byggnad, i hvars öfre våning, som innehöll ett enda rum, stodo 50 lätta sängar af jern med platser för två i hvardera, fast så inrättade att den ena komme att ligga ett par fot öfver den andre. Allt härinne var ytterst ordningsfullt och renligt. Jag upplystes om, att 16 dylika sängar funnos i ett annat rum. Påpekande åtskilliga i sanitärt hänseende särdeles nyttiga förändringar som han efterhand gjort, beklagade föreståndaren att han af brist på penningar måst stanna dervid. Han tycktes vara en ärans man och fullkomligt lämplig sör den maktpåliggande befattningen. Nedre våningen upptogs af en skolsal, och, om jag ej bedrog mig, funnos derinnanför ett par mindre boningerum. Här blef jag presenterad för en mr Bourne, som bland andra åligganden har det att undervisa skolbarnen, ett göromål, i hvilket han biträdes af sin fru. Äfven af honom, åt hvilken jag nu af föreståndaren öfverlemnades, blef jag på ett särdeles förekommande sätt bemött, och af det sätt, hvarpå han tilltalade de utanför huset lekande barnen och de honom, förstods tydligt, att ett särdeles godt förhållande rådde honom och dem emellan. Mr Bourne hade den artigheten att, som han uttryckte sig, ledsaga mig till de andra verkstäderna, eftersom arbetet ännu ej på en halftimme skulle börjas i hans, och fick jag således se inrättningens skomakareverkstad, i hvilken ungefär 20 pojkar voro i full fart med att pligga och sy, samt dess snickareverkstad, der ungefär lika många voro sysselsatta, och slutligen dess skräddareverkstad, som hade blott 5 små arbetare. Pojkarne tycka inte om att sitta stilla på ett bord med en nål i handen, de föredraga att på stående fot få sköta en hammare; också vilja de flesta bli snickare eller smoder, försäkrade mr B. Verkstäderna öfverlåtas åt enskilta handtverkare såsom ersättning för det de lära inrättningens barn sina respektive yrken. Alldeles innanför porten har en större svart tafla blifvit upphängd, och på denna står bland annat föreskrifvet, att barnen få mottaga besök den första i hvarje månad och att de besökande då måste underkasta sig att ej få tala med något af dem utan i närvaro af någon inrättningens tjensteman. Likaså förbjudas barnen uttryckligen att besvara en främmandes fråga rörande behandlingssättet m. m. inom denna asyl. Dylika frågor böra ställas till och skola alltid sanningsenligt besvaras af föreståndaren. Och slutligen förbjudes den besökande att gifva något at honom särskilt favoriseradt barn en gåfva, emedan dermed endast åstadkommes afundsjuka och osämja. — Såsom på det först omtalade stället funnos här flera mindre byggnader i st. f. en större, och alla hade de så insom utvändigt ett högst prydligt utseende. Att icke många svenskar äro bosatta i Neworleans har, om jag minnes rätt, i ett af mina föregående bref blifvit antydt; men bland de få, som finnas här, torde de flesta vara så mycket mer värda att omtalas. Så har jag haft nöjet att göra bekantskap med en allmänt känd och aktad lagkarl vid namn Gustaf Schmidt, en son af framlidne hofrättsrådet S., som varit bosatt i Jönköping. Hr Schmidt öfverflyttade hit till landet redan för 56 år sedan (1815), då han landsteg i Newyork. De första åren af sin härvaro använde har för utöfvandet af lärarekallet såväl hos enskilda familjer som ock vid allmänna läroverk, och blet han slutligen sjelf president för ett college. År 1821 kom han till Richmond der ER