Under det man i Frankrike sålunda talar om Napoleon III:s snara återkomst, talar man i Berlin om furst B smarcks snara full. Danska Dagbladet korresp. derstädes skrifoer: Hvad furst Bismarck gjort under de sista veckorna, var nödvändigt för hans maktställning. Ingen menniska törnekar detta; frågan är blott den, om fursten sjelf är en nödvändighet. Bismarck tycker om det ötverraskande, han sysselsätter sig gerna med paradoxer och det gör honom ett nöje, när man kallar hans prestationer exempellösa. Skulle nu den öfverraskningen vara oss törbehållen, att han faller just i det ögonblick, då han tyckes hafva åt sig uppfört ett monumentum Are perennius. Den, som fasthäler vid den gamla törestallningen om den allmäktige fursten, om den orubblige jernmannen, han skall redan bli förgrymmad öfver, att en sådan fråga uppkastas. Men den som känner Preussen och dreussarne, skall dock just nu vara orolig för Bismarck. Han har dessutom sjelf väckt den nämnda frågan. Han har gjort sin ministers varaktighethberoende af det öde, som lagen om skolinspektionen erhåller; ban har förklarat, att om den ej går igenom i Herrebuset, så skall han sjelf durchgehen och försvinna med detsamma. Det är mycket möjligt, att han tillsvidare endast framställt detta som en hotelse, men det är likväl en afgjord sak, att fursten omtalar sitt fall som en möjlighet. Just derför att de feodala, som äro namnkunniga för sin servilism, vågat trotsa den skenbart allmäktige ministern, af hvars vink embete, bröd, gunstbevisningar och avancement bero, måste deras hälluing i hög grad väcka uppmärksamhet. Det s. k. konservativa partiet utgöres till det mesta at landtråder, och landtråderna tillhöra de mest beroende embetsmännen i Preussen. Då nu ett landtråd reser sig på bakbenen mot ministern, måste det ligga någonting märkvärdigt bakom. Och det gör det äfven, neml. ingenting mindre än konungadömet och bvad dertill hör. Det har Bismarck också mycket väl märkt, och derifrån förskrifver sig hans upphetsning, deraf förklaras hans tragiska förklaring om, att han vill draga sig tillbaka ifrån sin befattning. Hans ögon hafva skådat något, som var värre än Balsazars Mene-Tekel. De konservativa forblefvo sittande på sina platser i deputerade kammaren, fastän den mäktige statsmannen af alla krafter drog i de trådar, genom hvilka han förut satte dessa marionetters armar och ben i rörelse. I det ögonblick, då omröstningen ang. skollagen försiggick i dep. kammaren, reste furst Bismarck sig i hela sin imponerande längd upp från sin plats och kastade en befallande mörk örnblick på de konservatives bänkar; men intet enda landtråd löd denna magnetiska blick som annars gör under, ingen slaf lät skrämma sig. Ja, det ligger sannerligen något bakom !