Från Landsorten. Fylleri och slagsmål. I Borås tidn. för sistl. Onsdag läses: För några dagar sedan voro tvenne bröder, hemma i Toarp, den ene arbetskarl, den andre trumslagare, ute på vift och ankommo dervid sent på qvällen till öltörsäljniagsstället Kronäng, beläget ungetär en half mil från staden. Här sammantrastade de med en annan arbetskarl, Lars. Sedan nu iumundigats åtskilligvat det fradgande mjöd och de dermed förökat sitt 1edan törut ti.l: äckliga rus, begåtvo sig de sata vännerna åstad. Ute på lanusvägen torde emellertid Änattvindens hemska brus i furornas toppar och gastarnes isande skratt i skogen hafva utsläckt vänskapen, som hastigt förbyttes till en lek, der knytnätvarne spelade hulvudrollen. Bröderna höllo ihop och Lars fick på pelsen; men redde sig temligen, tills trumslagaren, i hvars hjerna val ruset slog storm, drog upp sin knit och skar sönder öfverlappen på Lars, som derpå matt af blodförlust nödgades taga qvarter i en stuga vid landsvägen dit de hade hunnit; ty att slåss och gå, gick allt med samma jemna ståt. Nu voro bröderna allena och ljufligt är då bröder kunna sämjas; men uenna samja varade ej lange. Suari var striden ny. Denna gang melian broderna och ville Nemesis så, att trumslagaren som tagit till svärd, skulle förgås med svärd. Brodren skar honom neml. från örat ned åt halsen en lång, väldig skråma, och skedde detta utanför Klutabygget. När tolket i stugan, hvilka vaknat vid ovadendet, kommo ut funuo de trumslagaren ensam och blödaude; brodern hade fortsatt vågen, lemnande honom åt sitt öde. Sedan han blifvit införd i stugan och så g dt sig göra lät förbuuden, inskjutsades han derefter af husbonden till läkare härstades, och ankom Just i grefvens tid, som man säger, ity blodförlusten lärer varit oerhörd. Sedan såret blifvit ansadt återfördes trumslagaren af bonden till sitt hem, och sages fara för hans lif ej vidare förefinnas. — Slagsmalet på landsvägen bade pågått ötver en timmas tid och skrämt nägra vagtarande, som af truktan för öfvervåld ej vågade passera stället under den mörka natten. Diåp. Fran Mariestad meddelas följande: Sistl. Lördags afton tog sig en f. d. sjöman vid namn Falk det orådet för att från en krog här i staden med våld utkasta en gammal här noga känd qvinna, som nu, som vanligt på torgdagar, var öfverlastad, med den sorgliga påtöljd att hon i den rådande halkan stupade på hufvudet och knall och fall uppgat andan. Den brottslige häktades och vid ransakning i Måndags erkände han sin förbrytelse. Det troliga år att gerningsmannen, som också naturligtvis var påstruken, ej hade för afsigt att döda qvinnan; men man måste på det högsta ogilla och häpna öfver det gränslösa lättsinne som förledde F. att på så våldsamt sätt behandla en nästan redlös qvinna; ett behandlingssätt som genom omnämnda tillstötande omstandigheter aldrig kunde slutas väl. — Rausakningen uppskjöts för vittnens hörande. MR SEE