Göteborgsposten – 24 februari 1872, sida 1

a Jacobson, N:o 59 Södra Hamngatan, J. R. Selisthuggstullen, hos J. Lilljequist Å Son i Majorna, hos huset N:o 5 vid Smedjegatan. berodde troligen på ett missförstånd, uppkommet af den föreställningen att allt hvad emellan konungen och de ansvariga rådgifvarne förhandlas får karakteren af regeringsbeslut, hvilka skola i protokollet intagas. Men en sådan karakter ha icke trontalen, ty annars skulle de, såsom fallet är med trontalen i Norge, vara kontrasignerade, hvilket icke i vår grundlag är föreskrifvet. Regleringen af första hufvudtiteln är hr Jöns Pehrssons specialitet. Med stor ihärdighet, men utan framgång, bar han i form af motion yrkat, äfven vid denna riksdag, att 106,000 rdr skulle å konungens personliga anslag som regent till statsverket inbesparas, att vid regentombyte 500,000 rdr skulle blifva konungens årliga apanage, och att anslaget till k. stallets utfodring redan nu måtte nedsättas med 15,000 rdr; men statsutskottet bar hvarken velat förorda den af hr Jöns Pehrsson påyrkade framtids-eller nutidsregleringen. Då denna hufvudtitel nu föredrogs visade sig nämnde ledamot, såsom affärsman i mindre skala, prutvillig och , nöjde sig med en nedsättning nu af 15,000 rdr på stallstatsanslaget. Han gjorde derjemte on antydan derom att statsutskottets ordförande (grefve Posse) skulle hafva afgifvit ett löfte — när och hvar meddelades icke — att framlägga något förslag till nedsättning å ifrågavarande hufvudtitel; men då så icke skett inskränkte sig tal. till det ofvan anförda yrkandet. Gretve Posse ansåg troligen ej lämpligt att till bemötande upptaga hvad hr Jöns Pehrsson uppgifvit, ty den förre begärde ej ordet. Hr Jöns Pehrsson påyrkade votering om nedsättningen å stallstatsanslaget, och fick 65 röster för sin mening (mot 98); men besynnerligt nog försakade dessa 65 tilltället att anmäla sig som reservanter, undandragande sig således att med sina namn understödja den som de skänkt sina röster. En skyndsam lagskipning anses af alla önskvärd — med undantag naturligtvis af de parter som med sitt intresse finna mera förenligt att deras mål hvila oafgjorda ju längre desto bättra. Å denna grupps önskningar hade dock K. Maj:t icke fästat afseende, då äfven för nästk. år 10,000 rdr begärdes såsom förslagsanslag till arvoden för en extra division vid hofrätten öfver Skåne och Blekinge, enär de oafgjorda balanserade målen utgjorde öfver 700. Af statsutskottet hade detta anslag förordats, dock genom den förseglade sedelna utslag, hvarföre samtlige utskottsledamöter från Andra kammaren reserverat sig, yrkande afslag. Bland dessa anträffas två skåningar, grefve Posse och hr Ola Boson Olsson, hvilka således hvad lagskipningen inom Skåne beträffar hylla regeln : festina lents. Samma regel visade sig att äfven Skånes och Blekinges öfriga representanter — både de stumma och de talande — hyllade, med undantag at hr Sven Nileson i Österslöf, som förordade anslaget emedan han tyckte om en snabbare lagskipning. Men af diskussionen framgick, och äfven af reservationen, att oaktadt den i hofrätten öfver Skåne och Blekinge ännu qvarstående balansen af civila mål måste verka ett för rättsökande menligt uppehåll i målens afgörande, så motiverades dock afslaget derpå, att man på denna väg ville framtvinga en förändring i arbetsoch expeditionssättet — hvartill regeringen skulle framlägga förslag. Men, hvarföre just de rättsökande i Skåne och Blekinge under tiden skulle få sitta emellan, är svårt att fatta, och äfven hvarföre icke då heller till reformernas påskyndande ett allmänt moratorium i afseende på händläggningen af samtliga civilmålen vid alla domstolar i riket påbjods. Af diskussionen visade sig, såsom redan blifvit antydt, att man ville göra denna anslagsfråga till ett demonstrationsämne, till en början på den förestående stormen — den politiska, som vi fått löfte om. Derföre uppträdde också grefve Posse, fastän skåning, mot anslaget med hela sin energi; till och med hr Ola Jönsson, äfven han skåning och annars en folkets man. Justitieministern varnade mot den vådliga åtgärden att sammanblanda lagfrågor med de politiska; visade att i reservationen icke anförts några giltiga skäl för afslaget, och erinrade dels att han för att åstadkomma lagreformer vid förliden riksdag begärt en lagbyrå, och dels att lagutskottet vid förliden riksdag ej medhunnit bebandla flera enskilda motioner emedan detta utskott varit upptaget af ett stort antal k. propositioner i lagfrågor. Han ifrågasatte om skåningarne verkligen vore belåtna med att anslaget icke beviljades. Det afslogs af 113 mot 61. En rätt rolig episod inträffade under den lifliga debatten. Hr Kolmodin — som ansåg en snabb rättvisa önsklig och af stor vigt och äfven derföre förordade anslaget — inledde sitt anförande med en skämtsam erinran derom huru, då den k. statsverkspropositionen vid riksdagens början skulle remitteras en högt aktad ledamot pä Stockholms-bänken (hr Hierta) bjudit kammaren 5först på en liten onisodr? — hvarmed troligen tal meanada hu