Göteborgsposten – 23 februari 1872, sida 3

vägsstation, hvarest ganska betydliga spanmålsuppköp göras, har äfven flera köpmansbodar uppstått och åtskilliga handtverkare der nedslagit sina bopålar, hvilket gör att platsen, synnerligast 2:ne dagar i veckan, är rätt talrikt besökt. Detta är den ljusa sidan af saken, men vändom oss nu till den motsatta. Wårgårda och dess kringliggande nejds befolkning har under de senare åren gjort sig känd för ett i supigt och utsväfvande lefnadssätt, hvartill orsaken får sökas i den mängd smygkrogar, som derstädes uppstått, likt giftiga svampar, hvars utrotande väl at rättänkande personer försökts, men utan framgång. Nästlidne Lördag uppstod på nämnde plats ett vildt slagsmål, hvarvid arbetskarlen Carl Olsson Öst blef så illa slagen att han förliden Måndag afled. Den slagskämpe som härtill tros vara den sannskyldige är drängen Gustaf Andersson från Wårvik, hvilken äfven af fjerdingsmannen häktades för att införpassas till härvarande ransakningshäkte; men kort före tågets afgång kommer en qvinsperson och beder att afsides få tala med fången, hvilket af fjerdingsmannen beviljades, men samtalet blef ej långt, utan var det benen som deremot kommo i hastig rörelse, nu börjades naturligtvis en kapplöpning, men bade fången förut visat sig som berserk, gaf han nu prof på sin skicklighet som snabblöpare och räddade sig derigenom för den gången ur rättvisans händer.