Göteborgsposten – 21 februari 1872, sida 3

Ixarjehanda. Jupiters inre rörelse. Signor Tacchini i Palermo har inför Ac. des sciences genom Dumas lätit föredraga sina iakttagelser rörande det ovan. liga lif och den verksamhet — synlig på ytan i stora fläckar — som försiggått hos planeten Jupiter. Han misstänker, att det inte är riktigt väl stäldt med Saturni inre lugn heller; och han tror, att all denna mistänkta oro, som äfven haft sitt motstycke här på jorden i Vesuvii utbrott, norrsken och stormar, allt detta krångel ställes till af allas vår vän, solen, som också lärer vara ovanligt liflig för närvarande. (Köln. Zeit.) Utvandringen till Åmerika. Enl. en af Köpenhamns poliskammare uppgjord statistisk beräkning, ha af utvandringsagenterna derstädes inalles befordrats 9714 personer, deraf 5276 män, 2525 qvinnor och 1913 barn. Af detta antal voro 802 från Köpenkamn, 6091 från det öfriga Danmark, 1581 från Sverge och 940 från det öfriga utlandet. Det öfvervägande antalet, eller 8643, befordrades till de nordamerikanska fristaterna, 981 till Australien, 58 till Brasilien, 18 till Buenos Ayres, 12 till Kanada och 2 Bombay. Direkte till Amerika befordrades 1082, öfver Hamburg och andre tyska hamnar 1064, öfver Hamburg och England 1098, direkte till England och vidare 6470. Utvandringen var starkast i april (2217) och maj (2058), minst i januari (37) och december (43). Madame de Castiglione, som stått i intim förbindelse med afl. kejsar Napoleon III, lärer vid sista krigets utbrott hafva anförtrott italienska ministern Nigra en del af sin brefvexling med kejsaren. Hon fordrar nu dessa bref tillbaka. Nigra har vägrat att lemna dem, sek pariserpolisens inblandning lärer endast åstadkomma en konflikt, i hvilken den italienska legationen ej synes vilja gifva vika. N. Fr. Presse) Straffadt öfvermod. En brefskrifvare från Moskwa till Kristianstadsbladet, hvilken har åtskilliga röfvarehistorier att förtälja, omtalar äfven följande händelse: . . Uti den herrliga vinterträdgården i Petersburg sutto en afton några unga gardesofficerare omkring en bål. Alldenstund nu Bacchus, Mars och Venus alltidj gå hand i hand till den Olympiska kultens ära, så fingo de upprymda Martissönerna snart sigte på en ung blomstrande skönhet, som befann sig i sällskap med en kavaljer, vid ett bord i närheten. Ack tusan hvad hon är vacker, den blå, den blä, reciterade en af gardisterna, ja, tillade den andre, kjag har lust att tvärt gå och taga en kyss af hennel; sagdt och gjordt, men den unga damens ledsagare fattade honom dervid i örat, liksom om han ville något litet tukta slyngeln, men huru förbluffad blef icke publiken, då den såg honom göra en vridning och derefter visa hela det lösryckta, blodiga örat. Officeren, nu rasande af skam och smärta, drog blankt för att klyfva hufvudet på motståndaren, men denne förekom honom och gaf honom med knytnäfven ett sådant slag öfver armen, att båda underarmens benpipor splittrades dervid, och sabeln flög bort ibland åskådarne, Vår kavaljer bjöd derefter armen åt sin dam och aflägsnade sig utan att någon sade ett ord deremot. Den öfvermodige, unge officeren, som nu har ett öra och en arm mindre, glömmer nog inte så lätt den betan. En tidning säger: Hvem den väldige tuktomästaren var, veta vi ej med säkerhet, men troligen var det den berömde athleten, en fransman, ifrån cirkus Hinne, med sin unga fru. Benämne. Mr Capillon har i Academie de sciences i Paris redogjort för sina experimenter med förändringen af benämnet hos höns, dufvor och råttor. Han kan hos de lefvande djuren förändra sjelfva benmaterien och med tillsatser af strontian, magnesin och aluminium till en del ersätta kalken. Det är tillräckligt att låta dessa baser i vissa proportioner ingå i djurens föda. Förändringen följer de vanliga eqvivalentlagarne. Då han har analyserat de behandlade djurens ben har han funnit att den försvunna kalken blifvit regelbundet ersatt af de beräknade atomvigterna aluminium, strontian och magnesia. (Le Temps) En lurad rörfvare. Från Orel i Ryssland omtalas hurusom en bondgumma, efter det hon uppgjort en affär i staden, vandrade med 50 rubel tillbaka till sin by. Under vägen upphanns hon af en obekant, som for i en släda, för hvilken en förträfflig häst var förspänd — och erbjöd sig att köra henne hem. Gumman, som hade mycket hört omtalas röfverierna i trakten, afslog tillbudet — men plötsligt stannade han, sprang ur slädan och hotade henne med döden om hon ej godvilligt lemnade sina penningar — och utpekade dervid stället der de voro förvarade, neml. i strumpan. Vår stackars gumma hade nu intet annat att göra än att taga fram banknoterna. I det hon nu öfverlemnade dem flög en 10-rubelssedel med en vindstöt ett stycke bortåt sidan på vägen. Då röfvaren icke ville förlora densamma, så sprang han efter den; men detta moment nyttjade den reselverade bondgummarn till att kasta sig i slädan och kila derifrån. Trots kanaljens jemmer och veklagan var hon snart ur hans åsyn. Ankommen till Orel anmälde gumman saken för vederbörande; man genomsökte slådan och fann förutom hvarjehanda saker ett skrin innehållande 6000 rubel. Gentilt! Baron G. A. Gedalia, tunesiskt sändebud i Danmark, portugisisk generalkonsul, riddare af Dannebrogen, af den tunesiska Nichan-Iftikharsordens 1:a klass, af San Marino-ordens 2:a klass, af den portugisiska Kristi-ordens 2:a klass, af den italienska Krono-ordens 3:e klass, af den italienska San Mauritiioch Lazari-ordens 3:e klass och af den franska Hederslegionens 5:e klass, lärer, efter hvad en Köpenhamnstidning uppgifver, inom kort skola af italienska regeringen upphöjas till italiensk grefve. A —