Göteborgsposten – 21 februari 1872, sida 2

från Utlandet. Man må ej inbilla sig, att diplomatiens konst är en sådan, som nästan uteslutande idkas hotven eller de konungsliga kabinetten emellan. Framför oss ligger en redogörelse för det samtal, som egt rum mellan den nya republiken t Spaniens president Figueras och de nordamerikanska Förenta Staternas sändebud. general Sickles; tör hvilket samtals rätta uppskattande man dock bör erinra sig, att mellan de båda länderna sväfvar alltjomt som ett tvedrägtsmoln frågan om Cuba. General Sickles yttrade: Efter befallning från min regering har jag den äran att personligen helsa E. exc. och den spanska republiken. Om det är möjligt att förutse något i en framtid, så måste jag tillåtas säga, att den klokhet och värdighet, hvarmed den nya förändringen utförts, och den vishet, som ådagalagts af dem, hvilka anförtrott åt eder presidentskapet för den verkställandej makten, utgöra lyckliga auspicier om den ärofulla framtid, som törbehallits spanska republiken. Förenta Staterna, hvilka innehafva en sä stor del af den kontinent, som vanns åt civilisationen genom Spaniens tapperhet och tro, kan icke utan rörelse se Ferdinand den katolskes och Isabellas rike ombildadt till en republik. Det amerikanska folket, ötvertygadt genom den ständiga utöfningen under ett århundrade af tria institutioner om dessas ofantliga verkan för nationernas framätskridange, ser med den största tillfredsställelse, att Spanien i dess föredöme funnit medel att på en solid basis grunda sin egen välgång och makt. I det jag för Eder uttrycker de varma välönskningarne från Förenta Staternas presismttrednennsinmestene RR NNE dent för Eder framgång i den regering, som blifvit Eder anförtrodd, och i det jag erkänner den myndighet, som lagts i Edra händer, uppfyller jag den angenämaste pligt, som tillkommer min sändning i detta ädla och högsinnade land. Sennor Figueras svarade härpå med äkta spansk stolthet, parad med fransysk finess: Om Amerika är skyldigt Spanien tacksamhet derför att det upptäckt det amerikanska fastlandet, så står äfven Spanien i skuld hos Amerika derför att det i Nya Verlden grundat ett nytt samhällstillstånd, hvilket organiserades definitivt gemom det 17:de århundradets republikanska anda. Amerika har upprättat fullständig jemvigt mellan social myndighet och naturliga rättigheter, mellan det upprörda lifvet i en demokrati och institutionernas fullständiga stadga, mellan utvidgningen af menniskeandens alla förväntningar samt aktningen för enskilda intressen och statens lagar — ett värdigt föredöme som mitt land icke skall glömma i den nya sera, hvari det nu inträder. Vi besitta i Nya verlden en integrerande del af det spanska området, hvilken är bestamd att under Spaniens flagga tjeua som sammanbindningslänk mellan de båda länderna. På det Antillerna må kunna fullfölja sin mission och utföra Spaniens ciriliserande ändamål, lita vi på spanjoternas kraft och våra institutioners styrka. Detta onekligen rättframma och kraftiga svar blef genast af Sickles telegraferadt till Washington och har väl varit den förnämsta orsaken till representanthusets derstädes beslut alt förkasta ett väckt förslag om, att kongressen borde lyckönska den nya republiken. Det spända förhållandet emellan Amerika och Spanien kommer således att fortfara oaktadt regeringsformens förändring i det senare landet. Från Spanien meddelas i öfrigt följande notiser : Regeringen har inom nationalförsamlingen väckt förslag om utfärdande af amnesti till do republikaner, hvilka voro inblandade i de sista republikanska resningsförsöken. I nämnda sörsamling har sennor Figueras på derom gjord förfrågning svarat, att