.—————— —— — —— — ning af fakta. Juryn hade redan förordat mildring i straffet för den brottslige mannen; domaren styrkte denna förbön med hela makten af sitt inflytande. Gud vare lof, vi lefva ej i dödsstraffens dagar, och af tio män som dömas till galgen undslippa de sex. Richard Redmayne var en af dessa. Tre dagar före den för hans afrättning bestämda tiden underrättade fångpredikanten honom om att statssekreteraren behagat förvandla hans dom till straffarbete för lifstiden. Richard Redmayne drog en djup suck af lättnad då han hörde denna nyhet, men visade ej någon öfverdrifven glädje såsom en man för hvilken utsigten af en snar död varit full af fasa. — Jeag tackar er hjertligt sir, sade han mycket lugnt. Jag känner mig högst förbunden er och de öfriga gentlemännen, som gjort er så mycket besvär för att utverka nåd åt mig, och det gläder mig för det gamla goda Redmayneska namnets skull att jag ej behöfver gå ur denna verlden genom bödelns försorg. För så vidt det åter ongår mina egna känslor, tror jag att jag lika så gerna skulle velat sluta mina sorger äfven på sådant sätt. Hårdt arbete och ett fängelse för återstoden af en menniskas lifstid är ej en särdeles lockande utsigt för någon. — Men det är en för hvilken ni har stort skäl att vara tacksam, Redmayne, svarade presten allvarligt, ty den gifver er tid till ånger. Ett brott sådant som ert utplånas ej hastigt, ehuru vi ej kunna mäta Guds barmhertighet mot syndare. Ni har ett stort arbete att göra för er själ under kommande år, Richard Redmayne, ty jag fruk